Lite prylar hemma nu

Vi har nu fått hem vaggan och kläderna som maken haft när han var liten.

Svärmor har köpt endel nytt också så nu börjar vi nog ändå förstå vad som är på G, ATT det är på G…

13 veckor kvar…. bara 13 veckor :-O

Vi ska storstäda sovrummet nån dag nu så att vi kan få upp vaggan och allt som hör till. Vill inte ställa upp den förrän det är tiptop där uppe. Då ska jag även försöka sy en sänghimmel av ett underbart läckert tyg som jag köpt på B-brodyr på facebook. Lila ELLER svart organzaliknande genomskinligt med glittriga prickar på.

Hela sovrummet är ju svart och grått men jag tror det blir finare med lila sänghimmel. Blir nog lite dystert med svart till bäbis.

Köpt ett skötbord till toan uppe och ett skötbord med inbyggt badkar som vi ska ha nere. Det får inte plats så mycket till skötbord nere och vi har ingen plats att bada bäbisen så ett med inbyggt badkar som är ihopvikbart passade perfa för oss. Hittat båda på loppisar på facebook.

 

Bäbisen sparkar på och magen växer.
Nu har bäbis t o m varit uppe i revbenen på mig ett par gånger.

Mår rätt ok men har börjat må lite illa nu. Har inte mått illa alls mycket under hela graviditeten förrän nu i veckan. Men det kan tydligen bli så när livmodern börjar bli stor och bäbis knör på magsäcken o tarmar o sånt.

Foglossning har jag ju haft sen vecka 11 och får ha fogbälte så fort jag ska stå och gå nånting. Klarar mig utan här hemma men inte nån annanstans. Åker dock mest rullstol när vi åker iväg till affärer o s v.

Lyckades ramla i trappen utanför för nån vecka sen och mitt knä vek sig utåt sidan så jag har fått en stukning på ledband eller vad de nu sa. Fick dra till akuten och kolla upp det där i veckan. Det har dock blivit mycket bättre men gör fortfarande ont.
Går inte med kryckor längre, inte här hemma i alla fall. Borde göra det om jag ska ut och hämta posten eller liknande för att låta knät vila.

Nåja… en liten uppdatering om läget.

Jag får inte in det i skallen!

Kan verkligen inte förstå det.

Det känns helt overkligt…. som en dröm jag snart vaknar upp från.

Jag ÄR gravid!

Nä det fastnar inte…

Känner bäbis sparka och röra sig, kände t o m hur h*n låg häromdagen med huvudet till höger och ryggen neråt och rumpa och ben till vänster och sparkade uppåt på sidan.

Men näe….. det sätter sig inte.

Så som vi kämpat med infertiliteten i 14 år så är det väl kanske inte så konstigt att det är svårt att förstå.

Vi hade ju sedan länge gett upp att det skulle bli bäbis på naturlig väg.

Jag tror vi måste få ordning på bäbishörnan i sovrummet för att vi ska kunna tro på det.

Vaggan ska stå på min sida sängen men skåp och byrå på andra änden rummet där vi nu bara nyttjar till att lägga rentvätten 😉

Där står också makens morfars fåtölj som ska få bli amningsfåtöljen.

Vill ha allt färdigt nuuuuuu! Vill möblera klart bäbishörnan, vill få vagnen ren och fin och bädda vagn och vagga.

Jag blir så ledsen ibland när jag tänker på hur svårt det är att känna den där gravidkänslan som folk på gravidgruppen känner.

Jag måste verkligen PÅMINNA mig om att jag är gravid. Trots att jag har mycket foglossning osv. Det känns så trist att behöva påminna sig själv om det och det är DET som gör mig så ledsen.

Gahhhhh!

Vill ha allt färdigt nu så man kan gå och titta och pilla på bäbisprylarna, sängmobilen, kläderna osv…

1959283_10152764022449919_3483630742664846993_n

Lyckliga tu blir snart tre

Mjahopp. Nu är det väl dags att visa upp han eller henne…

Vår kämpe som lyckades krångla sig genom en igentäppt äggledare efter 14år.
Jupp det är bebisdags för oss nu äntligen!
Ni som känner oss vet att vi inte skulle kunnat lyckas på naturlig väg men det gjorde vi! Tji fick alla läkare och sköterskor som nu kliar sig i huvudet.
H*n är beräknad 2a mars.
H*n såg perfekt ut på dagens ultraljud….
Och nej, vi tar inte reda på kön förrän h*n kommer ut

 

 

Ny familjemedlem

Ja nu fann vi helt plötsligt en ny kompis till Roffe.
En blå DevonRex-kille på tre år.

Han hade inget speciellt namn så jag har funderat och frågat om tips på namn och fick ett från en vän som han faktiskt lyssnar till när man ropar det:

GOLLUM

Ja så det får det nog bli.

Här kommer några bilder på honom från att han kom till oss igår

Ojoj nu har det hänt grejjer!

Både positiva och mycket negativa.

Jag börjar med de positiva.

Jag har ju tidigare skrivit om en sjukdom som kallas EDS här och att jag trott att det är det jag har.
Japp. I måndags fick jag diagnosen.
Jag är till och med EXTREMT hypermobil, även i de leder som jag absolut INTE trodde jag va hypermobil.
Mjao…. så e det.
Nu ska jag skaffa massa hjälpmedel och annat för att underlätta min vardag.
Jag har en låååång dyyyr lista som jag måste spara ihop till.
Det är massagebollar med speciellt hårda piggar och en sort med mjuka piggar, handleds och fingerledsstöd, kilkudde till när jag sitter upp i fåtölj eller bilen och även ett speciellt ryggstöd med ställbart svankstöd, vristartroser och mycket annat.
Ujujuj….
som sagt listan är lång och summan ännu värre.

Men att ha diagnos känns skönt faktiskt. Och denna gången är det ett specialistteam som gett mig den, inte en läkare som måste ge mig svar innan tiden på hans 7 minuter per patient går ut! Det va ju fibromyalgi enligt läkaren som gav mig förra diagnosen.
Nu kan jag i alla fall ta tag i att söka sjukersättning igen. Ska bara ORKA ta tag i det ordentligt.

Nu till det negativa.
När jag hade varit hos smärtteamet osv under 4 dagar så bodde jag hos svärmor medan maken va hemma eftersom han skulle jobba. Svärmor bor ju 200 meter från sjukan i Västervik så det passade ju perfekt.
Men när jag kom hem efter dessa 4 dagar o satte mig i soffan för att varva ner lite granna kom min älskade nakenfis upp i mitt knä som vanligt.
jag klappade på honom och killade honom som vanligt när maken undrade vad hundan han hade under hakan.

jag lyfter upp hans huvud och mitt hjärta sjönk ner i magen.
Det jag får se gav mig genast ett endaste senario i huvudet!
Avlivning! Det är hjärtsvikt!
Det va det första jag sa till maken när jag fick syn på det.
Jag tittar vidare på lilla älskade nakenfisen Sexy och ser att hela bröstkorgen fyllts med vätska, liksom på hakan.
Huden hängde långt ner fylld med vätska.
På bröstet hängde huden så tungt ner att han nästan inte kunde gå.
Jag känner att han är väldigt uttorkad och att det såg ut som typ ALL vätska och kroppsfett har samlats på bröstkorgen och hakan.
Under tiden jag undersökte honom o gosade med honom ringde maken veterinären.
Vi åkte in direkt.
Sexy låg inlindad i vår skinn och pälsfilt och spann hela vägen in till stan.
han brukar skrika så mycket han kan när han åker bil men denna gången bara spann han.
När vi kom in till veterinären så sa jag direkt vad jag misstänkte och när han hade undersökt honom så kom han med samma svar.
Akut hjärtsvikt.
Jag frågade om det kunde vara HCM men han trodde inte det va det alls för det lät inte så på hjärtat.
Han insåg att jag visste vad det betydde och att det bara fanns en sak för mig att göra.
Han sa att vi KAN gå vidare med det och behandla honom på djursjukhus men jag kände att det inte hade varit schysst mot Sexy att göra det. Han mådde uppenbart dåligt och jag vill inte låta honom lida.

Han fick en lugnande spruta och så gick vet till en annan patient så länge så jag hade en lång tid på mig att kela och prata med Sexy.
Han spann och kelade med mig och så fick han ett litet illamående en liten liten stund men det lugnade sig.
Så fortsatte han spinna och jag pussade och pratade och klappade på honom hela tiden ända tills han somnade.
Jag fortsatte o klappa och prata med honom ändå.

Sen kom veterinären in och gav honom den sista sprutan.
Han låg fortfarande i filten och vet bara lyfte lite på den så jag skulle slippa se sprutan.

Det gick sååå fint till och denna veterinär va så otroligt förstående och fin.
Det va samma goa vet som jag hade när råttan lukas va dålig.

En helt underbar kille som tar oss ledsna oroliga mattar och hussar på fullaste allvar och med enorm empati!

Jag sörjer fortfarande väldigt mycket med Roffe har ju också förlorat sin bästa vän.
Så Roffe sörjer även han. Så nu måste vi snarast hitta en ny vän till honom.
allra helst hade jag velat rädda en hemlös kissen men jag är ju faktiskt allergisk också så jag måste hitta någon naken, seminaken eller rexad kisse och det är inte det lättaste.

Jag har mailat runt till folk som har annonser ute på både sphynx och devon rex och även uppfödare som jag känner till.

Så ja….. Det har hänt en hel del på sistone.

Grabbarna myspåsar ;-)

Efter bara 4 dagar så somnar Laphroigh i min famn och Bowmore under en poncho i mitt knä.

Mina älskade myspåsar.

Längtar tills dess att vi blivit klara med att råttsäkra gästrummet så de kan få springa fritt där när jag är med.

Här kommer lite bilder. (Glöm inte att du måste klicka på rubriken för att se galleriet!)

Olagligt söta!

 

 

Äntligen har killarna kommit

Endel av er vet ju att jag väntade barn! Japp två styckna på en gång.

Här kommer första bilderna på dem som vi tagit här hemma

De har båda lagt sig tillrätta innanför min tröja och här sticker det ut en tass en svans och precis innan jag tog bilden även en pung 😉

De gillar flispåsen som jag sytt till dem.

Här utforskar de hängmattan.

 

Namnen blev Laphroigh och Bowmore efter två av våra favoritwhiskey.

Riktigt kass dag idag

 

Jag och Hanna hade en pysseldejt igår (lördag) och jag vet ju med mig att jag får ont efter varje grej jag gör så det var ju inget förvånande att jag skulle må dåligt idag.

En pysseldejt är ju rena semestern för mig och det är ju så otroligt skoj att träffa folk och snacka och bara ha skoj rakt av så det väger ju upp dagarna efteråt 😉

Men idag är det extremt.

Jag kan inte ens vrida på huvudet för min nacke och rygg är helsnea. Mitt på ryggraden har jag något som ligger så extremt fel att det känns väldigt väl när man drar med fingrarna längs med ryggraden.
Nacken vet jag inte riktigt vad det är med men jag har ju haft migrn i 8 dagar så jag kan tänka mig att jag har spännt nacken osv på grund av migränen. Nu har ju migränen ÄNTLIGEN släppt tack o lov!

Men min önskan nu är att min överklagan till försäkringskassan går igenom så att jag kan ta mig råd att beställa en tid hos naprapat David i Eksjö och få min rygg och nacke genomgången för en gångs skull.

Jag skulle verkligen BEHÖVA en sådan behandling. En riktig besiktning typ.

Det va flera år sedan jag fick massage eller liknande.

Gick hon en massös en gång i månaden tidigare och det gjorde att jag orkade igenom det hela.

Jag blir ju itne smärtfri men det är en otrolig skillnad på före och efter!

Men sånt där behöver man ju inte slänga ut pengar på eller hur ?! Verkar som att försäkringskassan tycker så.

Nu har jag gått snart ett år utan pengar. Hur mänskling känner man sig? Inte alls!

Och att kroppen inte funkar alls gör ju inte att man känner sig mer mänskling eller funktionabel.

Jag känner att jag inte är så väldans långt ifrån att ge upp. Vinet på kvällarna gör att jag kan somna lite fortare, vinet gör att migränen och/eller huvudvärken lindras. Vinet har blivit ett substitut för diclofenack som jag alltid åt tidigare. 2-4 dagsdoser om dagen med diclo och ca 10st alvedon FORTE tillsammans med dessa diclofenac va det som fick mig att orka med.

Jag var tvungen att gå igenom en avgiftning när jag inte fick äta diclo längre. den avgiftningen var det värsta jag någonsin varit med om. Min kropp funkade inte under mer än en månads tid. Maken fick lyfta mig från sittande till stående, han fick leda mig till och från toaletten och in i duschen, upp för trappan till sovrummet osv. Jag klarade ingetting och vet att om jag någon gång skull äta diclofenak igen s skulle jag genast vara tillbaka igen.

Men nu är det så långt gånget att jag gladerligen skulle offra det hela bara för att få en dags smärtfritt liv.

Jag förstår inte hur jag orkar mer. Maken och våra djur och bästa vännerna är de som får mig att jobba mig vidare en dag i taget.

Kärleken från dem kan man inte nonchalera.

Jag drömmer om framtiden men framtiden känns ouppnåelig för mig. Kroppen sätter stopp för allt och det mesta.

Mina drömmar grusas och jag ser inget hopp. Ser ingen fortsättning.

Det är minut för minut som gäller. Orkar jag en minut till?

Hoppet om att det ska gå över, hoppet om att jag ska bli frisk, det lever vidare minut för minut.

Det är bara maken och bästa vännerna som tror på en framtid. Det känns så.

Jag förstår till 100 % att det är så många människor som är i min situation som inte orkar med livet längre och avslutar det. Jag har varit på den där kanten och balanserat länge och många gånger.

Nu är huvudvärken borta för nu har jag druckit tv å glas vin så nu ska jag passa på att lägga mig så jag hinner somna innan migränen kommer tillbaka.

Jag VET att jag kommer vakna med migrän om ett par timmar så jag vill bara sitta här och dricka vin hela natten så jag slipper vakna och känna den där migränen. Och nej det är inte på grund av vint jag får migrän, får det även om jag inte dricker vinet på kvällen bara så ni vet 😉 Jag dricker inte vin varje kväll även om jag skulle vilja det…

Najt yall!