Snabbblogg…

 

Så ont så ont…

orkar inte ens med att blogga.

Varit liggande mesta tiden denna vecka och nu orkar jag inte längre och har bett om nytt recept på diclofenac. Min livskvalitet = NOLL och jag orkar inte mmå så här längre.

Jag riskerar att bli beroende av diclo igen ja, men jag slipper denna helvetessmärtan i alla fall.

Orkar inte med den mer….

Liten dagbok idag då…

Igår hade jag en riktigt bra dag när det gäller ryggen och ledvärken och tyvärr sa jag det högt för det fick jag igen idag.

Kan knappt sitta 🙁

I fingerlederna vill inte arbeta med mig alls så jag kan inte sitta och pyssla heller. T o m skitsvårt att använda tangentbordet idag så illa är det 🙁

Så vad fan ska jag göra. Lägga mig i soffan, dricka mitt kaffe, blippa mellan kanalerna på tv o bara vara? Jippi va skoj! NOT!

Fy fan.

O maken jobbar hela kvällen så jag har bara djuren som sällskap.

O ute snöar det *hatar* och det gör inte dagen roligare precis 🙁

Urk idag är bara dagen skroooot och förbannelse.

Längtar tills på måndag för då åker vi och hämtar Laphroigh och Bowmore och två flickor.

Råttorna alltså.

Har inrett den lilla buren vi har hemma nu så de kan flytta in där så länge tills jag inrett den stora som vi hämtar samtidigt. ja killarna och tjejjerna får ju inte bo tillsammans dock så de kommer att få bo i två småburar så länge. Den stora buren får killarna och de två små burarna kommer jag bygga ihop till en till tjejjerna.

Hoppas vi kan ta oss till IKEA och köpa ett gäng BORRIS-mattor snart så jag kan ha dem i botten på burarna.

Skulle vilja ha lite andra smågrejjer på IKEA till råttisarna också.

jag hoppas min värk lugnar sig i vinter så jag kan böra med skåpet som råttorna ska bo i i framtiden. Jag ska ju råttsäkra ett antikt skåp som vi haft stående i nästan 10 år. Det ska lackas inuti och luckorna ska sågas ut mitten på och sättas nät i o krokar ska fästas i tak och väggar till alla hängmattor osv.

Detta skåp ska sen stå i gästrummet och hela gästrummet ska råttsäkras så att de kan springa löst där. O så sätta en nätdörr så att det kan vara öppet. På så sätt vänjer sig katterna och råttorna vid varandra oxå.

det är mycket som ska göras i vinter/vår men det kommer nog bli skitbra när det väl är klart.

allt jag gör blir ju slow motion på grund av min värk så jag får planera saker långt in i framtiden.

Sånt är livet.

Längtar i alla fall till måndag när jag får träffa sötnosarna! <3 <3

Naprapatbesök igen!

Jupp jag är förstörd igen.

Men under hela 2 veckor efter att jag va hos min naprapat David på www.naprapati.nu så va min rygg mycket bättre men sen kom det tillbaka igen fast på andra ställen. Nästan inget på samma ställe som jag hade den ”stora” låsningen sist.

Nu har det varit nån vecka som jag haft grymt ont på massa olika punkter i rygg, axlar, skuldror och nacke och david tog itu med mig i förmiddags.

En riktig ”Sadistbehandling” som han kallade det 😉

Men det va helt ok. Knak o knaster som vanligt när det gäller mig men det gick skitbra även denna gång.

Men nuuuu, NU är jag mör. Släng in mig i ugnen en timma o mitt kött kommer vara det möraste i småland det kan jag lova. HAHAHA

Satans vad det känns.

Men i morgon blir det säkerligen bättre i alla fall.

Håll tummarna att jag är ok i ryggen i alla fall lika länge som sist, de veckorna va en befrielse och är gott o väääl värt pengarna (även att jag inte har pengar) *S*

 

Va o hälsade på vännerna i eksjö efteråt och kelade med Tilde-bus.

Hade en skittrevlig stund hos dem (som ALLTID) medans gubben min va hos papsen sin.

Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska sitta ligga eller stå för ryggen värker som jag vet inte vad….

 

Nu blire American pie-film o vin.

 

C ya

 

En dag i sänder…..

 

Japp jag får ta livet dag för dag, timme för timme, minut för minut.

Det är så jag överlever och orkar.

Idag har jag så ont i ryggen, skuldra och axel så att jag är fysiskt illamående.

Samtidigt så har jag en matthetskänsla i hela torson 🙁 Det känns hela tiden som att min rygg inte ORKAR hålla min kropp rak. Svårt att förklara för folk som inte har samma känsla.

Känns superkonstigt.

Nåja jag MÅSTE verkligen tänka positivt och att det blir bättre i morgon eller om en timma osv för annars skulle jag inte orka med detta.

O folk retas och irriterar sig på mig för att jag försöker tänka positivt i ALLT men jag måste verkligen göra det annars hade jag sedan länge legat i graven. Hade inte orkat med en dag till i negativt tänk.

 

nåja.

Lite om annat då…

Tyvärr så blev Trollan (Musflickan som va en träktig pojke från början och födde 3 bäbisar) mat åt en av våra katter.

 

RIP Trollan

 

Japp. När vi kom hem i fredags från virserum när vi va hos papsen och Molle så satt det en katt i karet och Sex sprang runt och morrade med Trollan död i munnen 🙁

Två av bäbisarna som föddes klarade sig ju inte genom första natten så det va u bara en bäbis kvar.

Den bäbisen gav jag till Vitsippan och Liljan som genast tog den till sitt bo och började mamma den. Jag tror dock inte att Vitsippan har tillräckligt med mjölk kvar sedan hennes kull (som snart är 6 veckor) så bäbisen va jättesmal sist jag såg den.

tror inte att den lever fortfarande för igår när jag skulle leta upp den så hittade jag den inte nånstans i hela karet. Så antingen är den uppäten, nergrävd eller så har de ett bo nånstans som jag inte hittat.

jag låter naturen ha sin gång så får vi se om det kryper fram nån liten fuzzybäbis om några veckor nånstansifrån 😉

Jag själv är orsaken till att Trollan blev uppäten, jag hade glömt lägga på locket.

Men nu är det byggt ett helt nytt lock som kan ligga på hela tiden med nät och gånggärn så att man bara lyfter upp främre delen och delen som ljusrampen ligger på kan ligga kvar. Mycket bättre. Ska bara sätta dit gånggärn så att man inte behöver lyfta av den främre delen. O då glömmer jag inte att lägga ner locket. Mycket bättre. O katterna kan inte öppna det.

Skönt att slippa oroa sig för att nåt liknande ska hända.

 

Jag har även börjat planera en ny kull. Jag kan tyvärr inte berätta vem mamman ska vara men pappan ska absolut vara Luzifer!

Den underbart vackra Siamespojken med så otroligt vacker satinpäls och vit Fox-mage.

Kolla in dessa underbara klipp på denna kelsjuka pojk.

Luzifer och Månsan myser

Som Katt å mus

 

Jippi!

Nja inte riktigt jippi men jag är glad ändå.

Vi skulle åka till en vän i ulricehamn och hämta hem ett par terrarie och lämna ett par muskillar hos henne.

När vi ändå skulle genom jönköping så bestämde vi att vi skulle ta ett par timmar på A6 och därefter citygross.

Just att gå på A6 hade jag sett fram emot och längtade såååå tills dess. Längtade förståss efter att träffa vännen och alla hennes möss oxå så där stannade vi en liten stund och snackade.

Vi kikade ut ett par musflickor som skulle få följa med oss hem som ögongodis, alltså inga som JAG ska avla på utan enbart som sällskap.
Det blev en svartvit tecknad ”kossa”, två splasch och en black and tan. De va sååå lugna och goa i handen och sååå fina i pälsen.
Eftersom alla våra möss är från samma ställe så fick de flytta in till de ”gamla” flickorna direkt och det har gått skitbra.
lite kiv o bråk i början men nu ligger de o sover ihop osv så de trivdes direkt.

Det blir mycket mustjöt när vi träffas och roligt har vi <3

 

Nåja. på vägen hem åkte vi upp till A6 och bestämde att dressman va det första vi skulle till för maken har ju gått ner 20 kilo och alla hans jeans sitter som tält på honom. Så nu bestämde JAG honom att han måste ha ett par jeans som passar hans fina rumpa 😉 och vi gick dit och hittade direkt ett par som va skitsnygga och satt superfint. mmmmmmmm ruuumpaaaa…….

köpte och gick ut från butiken…

Började känna att min kropp stretade emot och efter bara 3-5 minuter så va det bara att vända och gå ut till bilen igen.
Fick så innihelvetes ont i ryggen, skuldrorna och nacken att jag knappt kunde ta mig ut till bilen 🙁

Så det blev inget kik på A6 för oss 🙁 Det är för jävla tråkigt att jag inte klarar av att ens gå i butik bara för att det kan vara skoj att fönstershoppa eller liknande.

Efteråt skulle vi ju till citygross. Jag kraschade nästintill totalt där.

Det kändes som att totte skulle få köra mig ut i vagnen.

Jag stod och va tvungen att hänga över vagnen hela tiden så jag stod där med inköpslistan och sa till älsklingen att ”de och det behöver vi gå o hämta” typ…

Det tog ungefär en halvtimma för mig att ta mig från sängen och ner till vardagsrummet. Ont så inutahelvete i ryggen och i huvudet.

Jag lyckades få på kaffe för en stund sedan så nu börjar dagen. Skulle behöva få i mig något att äta dock men jag kommer nog få vänta 2 timmar till tills maken kommer hem.

Jag undrar bara hur många dagar gårdagen kommer märkas av.

En väninna till mig tipsade mig om att faktiskt skaffa en rullstol som jag kan ha med på sådana här resor så jag i alla fall kan sätta mig när jag kraschar och att vi ändå kan göra sådana här saker tillsammans. Det lutar faktiskt åt att jag kommer få göra något sådant för hur jävla kul är det att inte KUNNA göra sådana här saker tillsammans.

Jag sitter lixom här hemma ensam när maken jobbar och träffar honom när han är hemma men ingen annan typ.

Internet är min enda sociala grund att stå på vilket är otroligt tråkigt.

Att man sen får veta av vissa personer att jag ”bara är lat och alla vet om det” gör ju inte saken så mycket bättre.

Jag har under hela mitt liv fått veta av min mor att jag ljuger om allt och aldrig blivit betrodd, trots att jag faktiskt är en sådan person som aldrig vill ljuga och försöker att ALDRIG göra det. Jag tröttnade sååå otroligt på att aldrig bli betrodd när jag sa sanningen att jag vände totalt och började ljuga så mycket jag kunde för henne. Då fick hon ju lixom rätt och då behövde jag inte må så dåligt som när jag faktiskt sa sanningen och ändå inte blev betrodd.

Att jag fortfarande inte blir betrodd av folk sårar något så fruktansvärt. Särskilt när det är ”Vänner” som jag aldrig någonsin har ljugit för eller något liknande är det värsta.

Min depression som jag medicinerar visar sig alltid vid sådana tillfällen och det är inga trevliga stunder.  Det är sådana stunder som jag tror är mina sista. Vi lyckas på något sätt ta oss igenom det trots detta.

Jaghar bestämt mig för att blockera alla på facebook som tar energi från mig/oss och som inte lyfter upp oss istället. Så fort det är nåt så kommer jag ta bort dem. O vill de någon gång komma tillbaka till mig få de kontakta mig på annat sätt. Men eftersom jag är på FB varje dag så vill jag inte ha energitjuvar där.

Sooo there it is
Gone with them all!

Jag måste läka och satsa på OSS. det är VI två som gäller och inga andra.

Vi vill alltid hjälpa våra vänner och släktingar mm men nu kan vi inte göra så längre. Jag mår bara sämre och sämre av det i o m att vi inte fåt tacksamhet tillbaka utan bara misstro och sånt.

Så nu är det bestämt.
Så får det vara!

Vänner som ger tillbaka lika mycket respekt och energi som vi ger dem är det vi vill omge oss med. <3 er älskar vi och respekterar till 100% <3

Nu ska jag försöka mig på och ta lite kaffe och ett äpple i alla fall.

Jepp vi har introducerat frukt i vår LCHFkost. Jag har saknat frukt något gräsligt och nu vill jag prova om det funkar för mig.
Så vi köpte hen äpple, klementiner och druvor.

Så vi får se om jag börjar gå upp i vikt igen.

Jag vet ju att jag inte klarar av kolhydrater utan att gå upp i vikt så vi får se. Hoppas jag klarar fruktsockret i frukterna. Jag äääälskar ju lixom frukt. Sääärskilt citrusfrukter.

Vi får se hur det går.

Önskar smärtan var synlig

Om smärtan skulle sitta på utsidan skulle jag vara svart av hat.

Om smärtan skulle ses av andra skulle de ha medlidande.

Om smärtan skulle vara varenda dag skulle ingen någonsin träffa mig.

Om smärtan skulle ha uppehåll skulle bara bästa vännerna hinna träffa mig.

Det är just det.

De ytterst få dagarna jag inte har smärtan i kroppen så umgås vi med bästa vännerna eller så försöker jag få något gjort som jag inte kan annars.

De dagar smärtan är där är det ingen som träffar mig. Då sitter jag här i fåtöljen och försööker få dagen att gå så fort som möjligt.
Gråter ofta i min ensamhet för att jag känner mig så hopplös och oanvändbar.

9 dagar av 10 tänker jag på hur livet skulle vara för alla andra runtomkring mig utan mig. Det skulle garanterat vara mycket lättare för alla.

Jag har säkerligen 100 olika sätt som man kan ta livet av sig utan att jag får mer ont sista tiden i livet.

Att sedan folk vägrar förstå att man faktiskt lever med ständig smärta gör inte saken lättare att leva med. Att de tror att man aldrig gör ett handtag, att man bara är lat och sitter på min feta röv.

Att det var CANCER som gjorde att jag fick 60-70 kilos övervikt är skit samma.

Att jag levt med värk, migrän och sömnlöshet så långt tillbaka som jag kommer ihåg det har inget med det hela att göra.

Jag kommer ihåg att jag hade väldigt mycket huvudvärk redan i 4-5 års ålder. Min rygg och ledvärk började i mellanstadiet och i samma veta ökade huvudvärken markant.

Jag har aldrig blivit betrodd.

Min så kallade mamma har i hela mitt liv utgått ifrån att jag ljuger och gör det fortfarande.

Jag har alltid fått höra att jag inbillar mig när jag har ont. ALLTID!

Nu ca 30 år senare är det precis likadant och jag orkar itne med detta mer.

Livet är bara ett stort svart jävla hål och respektlösa personer runtomkring i detta jävla pissiga svarta hål gör allt bara värre. Jävla sadister!

……………………………………………………………………………………… over and out

Sjukskrivning ett år till….

 

Träffade läkaren idag och fick ny sjukskrivning ett år.

Inga problem han förstod det jag berättade men det har INTE förstod va hur försäkringskassan kan neka mig sjukersättning och varför DE inte kontaktade HONOM direkt när förra intyget va fel intyg istället för att de berättar det för mig när JAG ringer och frågar hur det går med ansökan!

Först DÅ får jag reda på att de inte tar hand om ansökan innan rätt intyg är inne.

Då kan de ju för fan kontakta någon över huvud taget!! Jävla pisskassa!
Nu har mitt förra sjukintyg eller va fan det va för intyg de skulle ha, gått ut trots att jag inte fått någon sjukersättning på ett helt år.
Så nu måste jag ansöka PÅ NYTT för kommande år.

Jag orkar verkligen inte med sånt här!

 

Inatt låg jag och fick nåt jag aldrig någonsin haft förut…. (NÄÄÄ maken sov)
Mitt hjärta fick fnatt totalt.

Det började rusa under flera timmars tid och jag svettades och frös om vartannat. Kräktes t o m.
Skakade som ett jäkla asplöv hela jag.

Detta hände mellan 2-7 i morse men de tog EKG på mig när jag ändå va på sjukan och det såg normalt ut.

Hans förklaring var utmattning och smärtan och det kan jag helt klart godta som orsak till detta för nu har jag och min sketna kropp inte mått alls bra. Det har varit så jävla illa att jag kunnat göra VAD SOM HELST för att slippa denna smärta.

Det tog alltså ut sin rätt. Och att då släktingar anklagar mig för saker jag aldrig någonsin gjort eller tyckt va grädden på moset eller droppen eller vad  man kan säga.

Energitjuvar är inget jag behöver när jag mår så här och då stänger jag dem hellre ute för att rädda mitt egna liv. Thats it.

 

 

O till annat nu då.

Vad hände igår??? Över 2080 besökare här i bloggen!!!
Var det något speciellt igår eller va det bottar till förbannelse som hittade till bloggen? hehehe.
Nåja det är skoj att se sådana siffror hur eller hur 😉

 

Kram på er!

Riktigt kass dag idag

 

Jag och Hanna hade en pysseldejt igår (lördag) och jag vet ju med mig att jag får ont efter varje grej jag gör så det var ju inget förvånande att jag skulle må dåligt idag.

En pysseldejt är ju rena semestern för mig och det är ju så otroligt skoj att träffa folk och snacka och bara ha skoj rakt av så det väger ju upp dagarna efteråt 😉

Men idag är det extremt.

Jag kan inte ens vrida på huvudet för min nacke och rygg är helsnea. Mitt på ryggraden har jag något som ligger så extremt fel att det känns väldigt väl när man drar med fingrarna längs med ryggraden.
Nacken vet jag inte riktigt vad det är med men jag har ju haft migrn i 8 dagar så jag kan tänka mig att jag har spännt nacken osv på grund av migränen. Nu har ju migränen ÄNTLIGEN släppt tack o lov!

Men min önskan nu är att min överklagan till försäkringskassan går igenom så att jag kan ta mig råd att beställa en tid hos naprapat David i Eksjö och få min rygg och nacke genomgången för en gångs skull.

Jag skulle verkligen BEHÖVA en sådan behandling. En riktig besiktning typ.

Det va flera år sedan jag fick massage eller liknande.

Gick hon en massös en gång i månaden tidigare och det gjorde att jag orkade igenom det hela.

Jag blir ju itne smärtfri men det är en otrolig skillnad på före och efter!

Men sånt där behöver man ju inte slänga ut pengar på eller hur ?! Verkar som att försäkringskassan tycker så.

Nu har jag gått snart ett år utan pengar. Hur mänskling känner man sig? Inte alls!

Och att kroppen inte funkar alls gör ju inte att man känner sig mer mänskling eller funktionabel.

Jag känner att jag inte är så väldans långt ifrån att ge upp. Vinet på kvällarna gör att jag kan somna lite fortare, vinet gör att migränen och/eller huvudvärken lindras. Vinet har blivit ett substitut för diclofenack som jag alltid åt tidigare. 2-4 dagsdoser om dagen med diclo och ca 10st alvedon FORTE tillsammans med dessa diclofenac va det som fick mig att orka med.

Jag var tvungen att gå igenom en avgiftning när jag inte fick äta diclo längre. den avgiftningen var det värsta jag någonsin varit med om. Min kropp funkade inte under mer än en månads tid. Maken fick lyfta mig från sittande till stående, han fick leda mig till och från toaletten och in i duschen, upp för trappan till sovrummet osv. Jag klarade ingetting och vet att om jag någon gång skull äta diclofenak igen s skulle jag genast vara tillbaka igen.

Men nu är det så långt gånget att jag gladerligen skulle offra det hela bara för att få en dags smärtfritt liv.

Jag förstår inte hur jag orkar mer. Maken och våra djur och bästa vännerna är de som får mig att jobba mig vidare en dag i taget.

Kärleken från dem kan man inte nonchalera.

Jag drömmer om framtiden men framtiden känns ouppnåelig för mig. Kroppen sätter stopp för allt och det mesta.

Mina drömmar grusas och jag ser inget hopp. Ser ingen fortsättning.

Det är minut för minut som gäller. Orkar jag en minut till?

Hoppet om att det ska gå över, hoppet om att jag ska bli frisk, det lever vidare minut för minut.

Det är bara maken och bästa vännerna som tror på en framtid. Det känns så.

Jag förstår till 100 % att det är så många människor som är i min situation som inte orkar med livet längre och avslutar det. Jag har varit på den där kanten och balanserat länge och många gånger.

Nu är huvudvärken borta för nu har jag druckit tv å glas vin så nu ska jag passa på att lägga mig så jag hinner somna innan migränen kommer tillbaka.

Jag VET att jag kommer vakna med migrän om ett par timmar så jag vill bara sitta här och dricka vin hela natten så jag slipper vakna och känna den där migränen. Och nej det är inte på grund av vint jag får migrän, får det även om jag inte dricker vinet på kvällen bara så ni vet 😉 Jag dricker inte vin varje kväll även om jag skulle vilja det…

Najt yall!

Att vara sjuk….

… betyder inte att sjukdomen syns.

 

Jag har hela mitt liv fått höra att vill man så kan man.

Det ÄR så lätt…. För er som inte är sjuka!

Men för mig som har ständig värk är det faktiskt inte så lätt.

 

”Äsch ryck upp dig!”

”Börja träna så försvinner värken!”

”Om du bara försöker så går det!”

”Ut och gå med dig så försvinner värken!”

”Du bara inbillar dig!”

”Tänk inte på att du har ‘ont’ så går det bra!”

”Vill du skaffa ett jobb så kan du!”

”Latmasken kryper fram!”

osv osv osv

 

Jaaa det där har jag hört till leda och även om endel kanske är på skämt så sårar det mig något fruktansvärt varje gång för jag kan inte göra något av det där.

Att ha ont är inget man väljer.

Man väljer inte att ha värk i varenda led i kroppen och som i sin tur ger sömnproblem så man inte blir utvilad o som i sin tur ger huvudvärk som i sin tur ger stela axlar som i sin tur ger värk och inflammationer som i sin tur gör att man inte kan röra på sig, som i sin tur gör att man………. osv………………………………

Jag skulle ge vad som helst för en endaste dag utan värk någonstans i kroppen.

Jag har ingen aning om hur länge sedan det var jag hade en sådan dag…. kan det kanske vara 5 år sen?
Nä det va nog efter min canceroperation år 2006 när jag var halvt och halvt nersövd hela dagen.

Ja det är nog då jag hade en dag utan värk senast.

Om du själv inte haft ont i kroppen på detta sätt går det inte att förstå, men för fan RESPEKTERA att vi som har det faktiskt har ONT!

Visst det finns rötägg som ställer till det och låtsas ha ont osv för att få pengar och få folk att tycka synd om dem.
Men de flesta är faktiskt inte sådana.

Att säga saker som jag skrev ovan och dylikt ger oss ”osynligt sjuka” ännu djupare depression, ångest eller liknande som i sin tur ger mer värk.
Ni förvärrar genom att säga sådant, ni kan inte få oss att kunna mera, TVÄRT OM!

Skämta aldrig om sådana saker om du inte själv vet hur det är!

Läs denna listan en gång till och berätta hur du skulle må efter ens en månad av de symtom! O ännu värre hur skulle du må efter ett år, kanske 5 år, eller som jag över 15 år!!!

http://ioma1.wordpress.com/2012/06/01/fibromyalgi-listan/

 

Har du någon i din närhet som lider av någon dold sjukdom?
LÄS PÅ för att inte såra och få dem att sjunka djupare ner i sjukdomen!

 

 

 

Här skriver jag lite länkar som är bra för er att läsa:

Sveriges Fibromyalgiförbund http://www.fibromyalgi.se

National Fibromyalgia Research Association, NFRA http://www.nfra.net/

ME / CFS eller kroniskt trötthetssyndrom http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Kroniskt-trotthetssyndrom/

Kroniskt trötthetssyndrom wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Kroniskt_tr%C3%B6tthetssyndrom

Riksföreningen för ME-patienter  http://www.rme.nu/

 

 

Det finns mycket mycket mera men jag har inte länkarna i huvudet just nu.

Ny diagnos med posten

Va ju hos läkaren förra veckan och ville ha intyg för att försäkringkassan ska kunna lägga in mig på ”Sjukersättning i särskilda fall”.

Fick idag hem kopian och där står det friktade ordet FIBROMYALGI…

Jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera på det.

Å ena sidan är jag överlycklig över att ha fått en diagnos på min värk å andra sidan känns fibro som nåt man inte blir bra från.

Ja mina känslor är kaos just nu. Ena stunden jätteglad och andra stunden deppig.

Det kanske har att göra med att jag inte haft pengar att plocka ut mina antidepressiva mediciner denna månaden? Varit utan dem i flera dagar nu och det märks efter bara någon dag på mig.

Nu har i alla fall kronofogden återbetalat 2400kr till oss eftersom jag inte fick pengar denna månaden men de pengarna kommer in ännu 🙁

Fan vad ekonomin drar med sig mycket skit. *suck*

Men men ja ja…..

Nu har jag i alla fall en diagnos på min värk.

Nån som också har fibro som kan berätta lite om det? Vad går att göra och vad BÖR jag göra?