Ojoj nu har det hänt grejjer!

Både positiva och mycket negativa.

Jag börjar med de positiva.

Jag har ju tidigare skrivit om en sjukdom som kallas EDS här och att jag trott att det är det jag har.
Japp. I måndags fick jag diagnosen.
Jag är till och med EXTREMT hypermobil, även i de leder som jag absolut INTE trodde jag va hypermobil.
Mjao…. så e det.
Nu ska jag skaffa massa hjälpmedel och annat för att underlätta min vardag.
Jag har en låååång dyyyr lista som jag måste spara ihop till.
Det är massagebollar med speciellt hårda piggar och en sort med mjuka piggar, handleds och fingerledsstöd, kilkudde till när jag sitter upp i fåtölj eller bilen och även ett speciellt ryggstöd med ställbart svankstöd, vristartroser och mycket annat.
Ujujuj….
som sagt listan är lång och summan ännu värre.

Men att ha diagnos känns skönt faktiskt. Och denna gången är det ett specialistteam som gett mig den, inte en läkare som måste ge mig svar innan tiden på hans 7 minuter per patient går ut! Det va ju fibromyalgi enligt läkaren som gav mig förra diagnosen.
Nu kan jag i alla fall ta tag i att söka sjukersättning igen. Ska bara ORKA ta tag i det ordentligt.

Nu till det negativa.
När jag hade varit hos smärtteamet osv under 4 dagar så bodde jag hos svärmor medan maken va hemma eftersom han skulle jobba. Svärmor bor ju 200 meter från sjukan i Västervik så det passade ju perfekt.
Men när jag kom hem efter dessa 4 dagar o satte mig i soffan för att varva ner lite granna kom min älskade nakenfis upp i mitt knä som vanligt.
jag klappade på honom och killade honom som vanligt när maken undrade vad hundan han hade under hakan.

jag lyfter upp hans huvud och mitt hjärta sjönk ner i magen.
Det jag får se gav mig genast ett endaste senario i huvudet!
Avlivning! Det är hjärtsvikt!
Det va det första jag sa till maken när jag fick syn på det.
Jag tittar vidare på lilla älskade nakenfisen Sexy och ser att hela bröstkorgen fyllts med vätska, liksom på hakan.
Huden hängde långt ner fylld med vätska.
På bröstet hängde huden så tungt ner att han nästan inte kunde gå.
Jag känner att han är väldigt uttorkad och att det såg ut som typ ALL vätska och kroppsfett har samlats på bröstkorgen och hakan.
Under tiden jag undersökte honom o gosade med honom ringde maken veterinären.
Vi åkte in direkt.
Sexy låg inlindad i vår skinn och pälsfilt och spann hela vägen in till stan.
han brukar skrika så mycket han kan när han åker bil men denna gången bara spann han.
När vi kom in till veterinären så sa jag direkt vad jag misstänkte och när han hade undersökt honom så kom han med samma svar.
Akut hjärtsvikt.
Jag frågade om det kunde vara HCM men han trodde inte det va det alls för det lät inte så på hjärtat.
Han insåg att jag visste vad det betydde och att det bara fanns en sak för mig att göra.
Han sa att vi KAN gå vidare med det och behandla honom på djursjukhus men jag kände att det inte hade varit schysst mot Sexy att göra det. Han mådde uppenbart dåligt och jag vill inte låta honom lida.

Han fick en lugnande spruta och så gick vet till en annan patient så länge så jag hade en lång tid på mig att kela och prata med Sexy.
Han spann och kelade med mig och så fick han ett litet illamående en liten liten stund men det lugnade sig.
Så fortsatte han spinna och jag pussade och pratade och klappade på honom hela tiden ända tills han somnade.
Jag fortsatte o klappa och prata med honom ändå.

Sen kom veterinären in och gav honom den sista sprutan.
Han låg fortfarande i filten och vet bara lyfte lite på den så jag skulle slippa se sprutan.

Det gick sååå fint till och denna veterinär va så otroligt förstående och fin.
Det va samma goa vet som jag hade när råttan lukas va dålig.

En helt underbar kille som tar oss ledsna oroliga mattar och hussar på fullaste allvar och med enorm empati!

Jag sörjer fortfarande väldigt mycket med Roffe har ju också förlorat sin bästa vän.
Så Roffe sörjer även han. Så nu måste vi snarast hitta en ny vän till honom.
allra helst hade jag velat rädda en hemlös kissen men jag är ju faktiskt allergisk också så jag måste hitta någon naken, seminaken eller rexad kisse och det är inte det lättaste.

Jag har mailat runt till folk som har annonser ute på både sphynx och devon rex och även uppfödare som jag känner till.

Så ja….. Det har hänt en hel del på sistone.

Tårögd och stolt!

Som många vet så blev vår lilla älskade siames sjuk och dog för ett par veckor sedan.

Jag märkte väl på de andra två kissarna hur ledsna de var, de sörjde och det syntes.

Jag beslutade OSS för att vi skulle försöka hitta en kisse till för deras skulle först och främst.

Men innan jag hann till 100% bestämma mig så hittade en nys kisse oss.

Han kallas nu Roffe och är en PeterBald pojk på snart 3 år som hade råkat ut för samma sak som Månsan och Sexy, hans bästa vän hade blivit sjuk och dött och han va även han deprimerad.

Innan vi visste ordet av det så åkte vi ner till Helsingborg till Isabelle som har uppfödningen Bare Essentials och fick med oss en underbart vacker chokladbrun pojk.

Det tog tre dagar och så var Roffe och Sexy jättebra vänner och låg och sov bredvid varann. Nu snart två veckor senare är de hur bra vänner som helst, leker och hoppar och kelar med varann. Helt sanslöst bra!

Månsan och Roffe är fortfarande lite sisådär till varann men jag vet ju att Månsan är en tjurkäring (sådan matte sådan katt eller?) så det tar lite extra tid för henne att vänja sig vid nya grejjer.

Hon är dock otroligt nyfiken på honom och försöker hela tiden komma nära honom när han ligger i mitt knä. Roffe fräser lite åt henne då men de är otroligt nyfikna.

Dröjer nog itne så länge innan de är vänner de två också.

Inatt har Roffe för första gången legat hos mig på natten. Maken har ju jobbat natt och de nätterna får kissarna sova i sängen.

Roffe tog Yahtzee´s plats direkt. Helt otroligt. Och där låg han hela långa natten tillsammans med Sexy. Månsan ligger bredvid min huvudkudde jämt men de andra två under täcket.

Sååå mysigt men extremt varmt med två (tre med mig) nakenfisar där under.

 

Sen är jag otroligt stolt över maken och det han håller på med nu. Han lyckas för det mesta på första försöket när han gör nåt och det gjorde han med dörrsidorna också. Han bygger ju om dörrsidorna så det ska få plats två högtalare i varje och det formar han upp i trä och plåt som han slipat och klätt i skinn. Blir så satans bra alltså.

När jag klev in i bilen så reagerade jag inte på att han hade fått dit allt på min sida för det såg lixom ut precis som att det alltid varit så typ. Ser helt naturligt ut och riktigt bra gjort.

Han har hållt på i nästan en månad nu och satsar på att bli klar till elmia så han kan vara med o tävla där. Ska bli skoj. Hoppas han hinner klart. Just nu håller han på med förarsidan.

Ska bli grymt skoj att höra på det sen när det är klart oxå…..

Älskar dig älsklingen och jag är superstolt över dig!