Lite prylar hemma nu

Vi har nu fått hem vaggan och kläderna som maken haft när han var liten.

Svärmor har köpt endel nytt också så nu börjar vi nog ändå förstå vad som är på G, ATT det är på G…

13 veckor kvar…. bara 13 veckor :-O

Vi ska storstäda sovrummet nån dag nu så att vi kan få upp vaggan och allt som hör till. Vill inte ställa upp den förrän det är tiptop där uppe. Då ska jag även försöka sy en sänghimmel av ett underbart läckert tyg som jag köpt på B-brodyr på facebook. Lila ELLER svart organzaliknande genomskinligt med glittriga prickar på.

Hela sovrummet är ju svart och grått men jag tror det blir finare med lila sänghimmel. Blir nog lite dystert med svart till bäbis.

Köpt ett skötbord till toan uppe och ett skötbord med inbyggt badkar som vi ska ha nere. Det får inte plats så mycket till skötbord nere och vi har ingen plats att bada bäbisen så ett med inbyggt badkar som är ihopvikbart passade perfa för oss. Hittat båda på loppisar på facebook.

 

Bäbisen sparkar på och magen växer.
Nu har bäbis t o m varit uppe i revbenen på mig ett par gånger.

Mår rätt ok men har börjat må lite illa nu. Har inte mått illa alls mycket under hela graviditeten förrän nu i veckan. Men det kan tydligen bli så när livmodern börjar bli stor och bäbis knör på magsäcken o tarmar o sånt.

Foglossning har jag ju haft sen vecka 11 och får ha fogbälte så fort jag ska stå och gå nånting. Klarar mig utan här hemma men inte nån annanstans. Åker dock mest rullstol när vi åker iväg till affärer o s v.

Lyckades ramla i trappen utanför för nån vecka sen och mitt knä vek sig utåt sidan så jag har fått en stukning på ledband eller vad de nu sa. Fick dra till akuten och kolla upp det där i veckan. Det har dock blivit mycket bättre men gör fortfarande ont.
Går inte med kryckor längre, inte här hemma i alla fall. Borde göra det om jag ska ut och hämta posten eller liknande för att låta knät vila.

Nåja… en liten uppdatering om läget.

Jag får inte in det i skallen!

Kan verkligen inte förstå det.

Det känns helt overkligt…. som en dröm jag snart vaknar upp från.

Jag ÄR gravid!

Nä det fastnar inte…

Känner bäbis sparka och röra sig, kände t o m hur h*n låg häromdagen med huvudet till höger och ryggen neråt och rumpa och ben till vänster och sparkade uppåt på sidan.

Men näe….. det sätter sig inte.

Så som vi kämpat med infertiliteten i 14 år så är det väl kanske inte så konstigt att det är svårt att förstå.

Vi hade ju sedan länge gett upp att det skulle bli bäbis på naturlig väg.

Jag tror vi måste få ordning på bäbishörnan i sovrummet för att vi ska kunna tro på det.

Vaggan ska stå på min sida sängen men skåp och byrå på andra änden rummet där vi nu bara nyttjar till att lägga rentvätten 😉

Där står också makens morfars fåtölj som ska få bli amningsfåtöljen.

Vill ha allt färdigt nuuuuuu! Vill möblera klart bäbishörnan, vill få vagnen ren och fin och bädda vagn och vagga.

Jag blir så ledsen ibland när jag tänker på hur svårt det är att känna den där gravidkänslan som folk på gravidgruppen känner.

Jag måste verkligen PÅMINNA mig om att jag är gravid. Trots att jag har mycket foglossning osv. Det känns så trist att behöva påminna sig själv om det och det är DET som gör mig så ledsen.

Gahhhhh!

Vill ha allt färdigt nu så man kan gå och titta och pilla på bäbisprylarna, sängmobilen, kläderna osv…

1959283_10152764022449919_3483630742664846993_n

Lyckliga tu blir snart tre

Mjahopp. Nu är det väl dags att visa upp han eller henne…

Vår kämpe som lyckades krångla sig genom en igentäppt äggledare efter 14år.
Jupp det är bebisdags för oss nu äntligen!
Ni som känner oss vet att vi inte skulle kunnat lyckas på naturlig väg men det gjorde vi! Tji fick alla läkare och sköterskor som nu kliar sig i huvudet.
H*n är beräknad 2a mars.
H*n såg perfekt ut på dagens ultraljud….
Och nej, vi tar inte reda på kön förrän h*n kommer ut

 

 

Ny familjemedlem

Ja nu fann vi helt plötsligt en ny kompis till Roffe.
En blå DevonRex-kille på tre år.

Han hade inget speciellt namn så jag har funderat och frågat om tips på namn och fick ett från en vän som han faktiskt lyssnar till när man ropar det:

GOLLUM

Ja så det får det nog bli.

Här kommer några bilder på honom från att han kom till oss igår

Ojoj nu har det hänt grejjer!

Både positiva och mycket negativa.

Jag börjar med de positiva.

Jag har ju tidigare skrivit om en sjukdom som kallas EDS här och att jag trott att det är det jag har.
Japp. I måndags fick jag diagnosen.
Jag är till och med EXTREMT hypermobil, även i de leder som jag absolut INTE trodde jag va hypermobil.
Mjao…. så e det.
Nu ska jag skaffa massa hjälpmedel och annat för att underlätta min vardag.
Jag har en låååång dyyyr lista som jag måste spara ihop till.
Det är massagebollar med speciellt hårda piggar och en sort med mjuka piggar, handleds och fingerledsstöd, kilkudde till när jag sitter upp i fåtölj eller bilen och även ett speciellt ryggstöd med ställbart svankstöd, vristartroser och mycket annat.
Ujujuj….
som sagt listan är lång och summan ännu värre.

Men att ha diagnos känns skönt faktiskt. Och denna gången är det ett specialistteam som gett mig den, inte en läkare som måste ge mig svar innan tiden på hans 7 minuter per patient går ut! Det va ju fibromyalgi enligt läkaren som gav mig förra diagnosen.
Nu kan jag i alla fall ta tag i att söka sjukersättning igen. Ska bara ORKA ta tag i det ordentligt.

Nu till det negativa.
När jag hade varit hos smärtteamet osv under 4 dagar så bodde jag hos svärmor medan maken va hemma eftersom han skulle jobba. Svärmor bor ju 200 meter från sjukan i Västervik så det passade ju perfekt.
Men när jag kom hem efter dessa 4 dagar o satte mig i soffan för att varva ner lite granna kom min älskade nakenfis upp i mitt knä som vanligt.
jag klappade på honom och killade honom som vanligt när maken undrade vad hundan han hade under hakan.

jag lyfter upp hans huvud och mitt hjärta sjönk ner i magen.
Det jag får se gav mig genast ett endaste senario i huvudet!
Avlivning! Det är hjärtsvikt!
Det va det första jag sa till maken när jag fick syn på det.
Jag tittar vidare på lilla älskade nakenfisen Sexy och ser att hela bröstkorgen fyllts med vätska, liksom på hakan.
Huden hängde långt ner fylld med vätska.
På bröstet hängde huden så tungt ner att han nästan inte kunde gå.
Jag känner att han är väldigt uttorkad och att det såg ut som typ ALL vätska och kroppsfett har samlats på bröstkorgen och hakan.
Under tiden jag undersökte honom o gosade med honom ringde maken veterinären.
Vi åkte in direkt.
Sexy låg inlindad i vår skinn och pälsfilt och spann hela vägen in till stan.
han brukar skrika så mycket han kan när han åker bil men denna gången bara spann han.
När vi kom in till veterinären så sa jag direkt vad jag misstänkte och när han hade undersökt honom så kom han med samma svar.
Akut hjärtsvikt.
Jag frågade om det kunde vara HCM men han trodde inte det va det alls för det lät inte så på hjärtat.
Han insåg att jag visste vad det betydde och att det bara fanns en sak för mig att göra.
Han sa att vi KAN gå vidare med det och behandla honom på djursjukhus men jag kände att det inte hade varit schysst mot Sexy att göra det. Han mådde uppenbart dåligt och jag vill inte låta honom lida.

Han fick en lugnande spruta och så gick vet till en annan patient så länge så jag hade en lång tid på mig att kela och prata med Sexy.
Han spann och kelade med mig och så fick han ett litet illamående en liten liten stund men det lugnade sig.
Så fortsatte han spinna och jag pussade och pratade och klappade på honom hela tiden ända tills han somnade.
Jag fortsatte o klappa och prata med honom ändå.

Sen kom veterinären in och gav honom den sista sprutan.
Han låg fortfarande i filten och vet bara lyfte lite på den så jag skulle slippa se sprutan.

Det gick sååå fint till och denna veterinär va så otroligt förstående och fin.
Det va samma goa vet som jag hade när råttan lukas va dålig.

En helt underbar kille som tar oss ledsna oroliga mattar och hussar på fullaste allvar och med enorm empati!

Jag sörjer fortfarande väldigt mycket med Roffe har ju också förlorat sin bästa vän.
Så Roffe sörjer även han. Så nu måste vi snarast hitta en ny vän till honom.
allra helst hade jag velat rädda en hemlös kissen men jag är ju faktiskt allergisk också så jag måste hitta någon naken, seminaken eller rexad kisse och det är inte det lättaste.

Jag har mailat runt till folk som har annonser ute på både sphynx och devon rex och även uppfödare som jag känner till.

Så ja….. Det har hänt en hel del på sistone.

Vad är EDS = Ehlers Danlos Syndrom

Vad är EDS?

Ehlers-Danlos syndrom är en grupp ärftliga bindvävsförändringar som karakteriseras av att hud, leder, ligament och blodkärl får en ändrad struktur.

Symtomen, överrörliga leder, ömtålig och övertänjbar hud, blåmärken och andra blödningar samt bindvävsknölar, kan variera mellan individer och inom familjen. Detta gör att det är svårt att ställa diagnosen. Med den nya klassificeringen (se nedan) kan det dock bli lättare.

Personer med EDS har ofta kronisk, progressiv smärta ”

Källa: http://www.ehlers-danlos.se/index.php?ID=20000

TJOHOOOO! Jag har faktiskt DRÖMT inatt!

Underbart! Då har jag i alla fall slappnat av lite mer. Wounderbaaaar!

Men vilken vidrig dröm :-O

Jag drömde att jag va kidnappad av en kille som tvingade mig till att döda oh äta upp andra människor.
Jag lyckades rymma ett par gånger men kunde aldrig lixom gömma mig för honom.
Efter ett tag fick han tag i mig och hade kidnappat en tjej till.
Jag skulle döda och äta upp den där tjejjen men vi lyckas istället rymma tillsammans efter att jag har knivskurit killen.
Vi springer in i stan och in i nån affär för att få hjälp men ingen tar oss på allvar utan de hjälper istället killen att fånga oss igen.
Jag lyckas få med mig en kniv från affären och hugger killen ytterligare så att vi hinner fly igen innan han tar oss till sitt gömställe.
Då flyr vi ut i skogen och springer utan rast men han hittar oss.
Nu är killen ganska matt av blodförlust så han kollapsar i en skogsdunge på en kulle.
Vi stannar i närheten för att titta så han inte lever men då kommer det två andra killar.
Dessa två killar börjar tortera honom för att sedan skära bort kött från honom och grilla.

Karma?

Sen vaknade jag… skumma jävla drömmar man har när man väl drömmer (vilket sker kanske en gång varannan månad typ)

Lååångt uppehåll

Ja som ni märkt så har hela sidan legat nere ända sen i somras.
Jag fick en trojansk häst på min dator och webhotellet var då tvungen att pausa sidan för ett tag tills dess att jag tagit tag i att rensa min dator osv från trojanaren.
Eftersom jag mått så jäkla kasst senaste halvåret så har jag inte orkat ta tag i det förrän nu.

Men nu äntligen ligger sidan uppe som tidigare.

Ska bli skönt att kunna skriva av sig lite här.

Kan ge en liten kort uppdatering av läget till er som inte följer mig via facebook.

Jag har fått reda på att jag antagligen har en sjukdom som heter EDS (http://www.ehlers-danlos.se/index.php?ID=20000) och till denna sjukdom då även fibromyalgi.
Fick hoppa neråt i kön på smärtkliniken så jag behövde inte vänta de 2 åren som är väntetiden där. Jag fick i somras tillslut en läkare som faktiskt tog mig på fullständigt allvar och skickade remiss till smärtkliniken i Västervik där de även är specialister på just EDS!
Så jag fick tid på bara någon månad efter att de fått in remissen. DE NI!

Just nu är jag ständigt drogad av smärtstillande och vissa dagar är faktiskt helt ok och jag klarar att göra lite granna och vissa daggar är jag till 95% liggande läge på soffan. De dagarna gr jag bara på toan och hämtar lätt mat att äta typ yoghurt eller liknande.

Den 27e ska jag träffa smärtläkaren i Västervik och dagen efter är det smärtkurs för mig på samma ställe.
Hoppas jag har en bra dag när smärtkursen är för det är hela dagen :-O hur fanken ska det gå?

nåja det märker jag.

Har fått tips och råd från dem i smärtteamet på hjälpmedel som jag bör skaffa och jag har fått ett helt annat sätt att se på mina problem.
Som t e x när jag har ont i ryggen/svanken så ser jag inte bara till värken utan jag tittar på hur jag har stått och gått med knän och fötter timmarna innan.
Jag går inåt med fötterna så att jag går med hålfoten så att säga. Bara det ”lilla” ger mig en TOTAL felställning i kroppen. Detta p g a EDSen.
Mina leder är ju överrörliga, en hel del mer än minsta kriterierna för att man ska diagnostiseras med EDS.
Så fötterna är vikta inåt plus att mina knän viks bakåt.
jag har ju ingen som helst hållning på grund av detta och då får jag ju självklart ont.

Sen är ju vikten fortfarande ett problem.
Jag gick ner till 95 men sen började jag gå upp igen.
Gått upp till 105 kilo igen.
Nu i dagarna har jag blivit uppmärksammad på en eventuell orsak.
Jag äter ju väldigt mycket mediciner, både antidepressiva, vitaminer, ämnesomsättningshormoner och smärtstillande.
Jag har fått reda på att Levaxin (ämnesomsättningshormon) ska absolut inte tas tillsammans med vitaminer, kalcium, järn eller mjölkprodukter!!!!
Det är ju jäääävligt bra att de berättar sånt när man får medicinen.
Jag har dels sköljt ner ALLA tabletter tillsammans och dels ibland med mjölk!

Det är då faen inte undra på att Levaxinet kukar ur!
O när Levaxinets verkan inte funkar så har jag ju ingen som helst ämnesomsättning.

Plus att jag fått mycket förklarat för mig att sköldkörtelhormoerna (levaxin) och könshormornerna spelar in på varandra… o så finns det ju flera olika sköldkörtelhormoner som man måste ha kolla på, o jag har inte fått reda på nåt alls.
Så jag har kontaktat sjukan i Eksjö där jag fortfarande går när det gäller både cancern och magoperationen om att de ska skicka in mina uppgifter till Vimmerby så jag inte behöver åka 8 mil varje gång jag ska ta prover.
va dock över en månad sen jag gjorde det via ”Mina vårdkontakter” och inte fått nåt svar så jag får nog göra det igen.

Nåja… Det blev inte så jävla kort kanske men kortaste jag kunde sammanfatta livet med sen sist jag skrev här 😉

Så alla mina vänner, välkomna tillbaka.
kram och god fortsättning på det nya året.