Jippi!

Nja inte riktigt jippi men jag är glad ändå.

Vi skulle åka till en vän i ulricehamn och hämta hem ett par terrarie och lämna ett par muskillar hos henne.

När vi ändå skulle genom jönköping så bestämde vi att vi skulle ta ett par timmar på A6 och därefter citygross.

Just att gå på A6 hade jag sett fram emot och längtade såååå tills dess. Längtade förståss efter att träffa vännen och alla hennes möss oxå så där stannade vi en liten stund och snackade.

Vi kikade ut ett par musflickor som skulle få följa med oss hem som ögongodis, alltså inga som JAG ska avla på utan enbart som sällskap.
Det blev en svartvit tecknad ”kossa”, två splasch och en black and tan. De va sååå lugna och goa i handen och sååå fina i pälsen.
Eftersom alla våra möss är från samma ställe så fick de flytta in till de ”gamla” flickorna direkt och det har gått skitbra.
lite kiv o bråk i början men nu ligger de o sover ihop osv så de trivdes direkt.

Det blir mycket mustjöt när vi träffas och roligt har vi <3

 

Nåja. på vägen hem åkte vi upp till A6 och bestämde att dressman va det första vi skulle till för maken har ju gått ner 20 kilo och alla hans jeans sitter som tält på honom. Så nu bestämde JAG honom att han måste ha ett par jeans som passar hans fina rumpa 😉 och vi gick dit och hittade direkt ett par som va skitsnygga och satt superfint. mmmmmmmm ruuumpaaaa…….

köpte och gick ut från butiken…

Började känna att min kropp stretade emot och efter bara 3-5 minuter så va det bara att vända och gå ut till bilen igen.
Fick så innihelvetes ont i ryggen, skuldrorna och nacken att jag knappt kunde ta mig ut till bilen 🙁

Så det blev inget kik på A6 för oss 🙁 Det är för jävla tråkigt att jag inte klarar av att ens gå i butik bara för att det kan vara skoj att fönstershoppa eller liknande.

Efteråt skulle vi ju till citygross. Jag kraschade nästintill totalt där.

Det kändes som att totte skulle få köra mig ut i vagnen.

Jag stod och va tvungen att hänga över vagnen hela tiden så jag stod där med inköpslistan och sa till älsklingen att ”de och det behöver vi gå o hämta” typ…

Det tog ungefär en halvtimma för mig att ta mig från sängen och ner till vardagsrummet. Ont så inutahelvete i ryggen och i huvudet.

Jag lyckades få på kaffe för en stund sedan så nu börjar dagen. Skulle behöva få i mig något att äta dock men jag kommer nog få vänta 2 timmar till tills maken kommer hem.

Jag undrar bara hur många dagar gårdagen kommer märkas av.

En väninna till mig tipsade mig om att faktiskt skaffa en rullstol som jag kan ha med på sådana här resor så jag i alla fall kan sätta mig när jag kraschar och att vi ändå kan göra sådana här saker tillsammans. Det lutar faktiskt åt att jag kommer få göra något sådant för hur jävla kul är det att inte KUNNA göra sådana här saker tillsammans.

Jag sitter lixom här hemma ensam när maken jobbar och träffar honom när han är hemma men ingen annan typ.

Internet är min enda sociala grund att stå på vilket är otroligt tråkigt.

Att man sen får veta av vissa personer att jag ”bara är lat och alla vet om det” gör ju inte saken så mycket bättre.

Jag har under hela mitt liv fått veta av min mor att jag ljuger om allt och aldrig blivit betrodd, trots att jag faktiskt är en sådan person som aldrig vill ljuga och försöker att ALDRIG göra det. Jag tröttnade sååå otroligt på att aldrig bli betrodd när jag sa sanningen att jag vände totalt och började ljuga så mycket jag kunde för henne. Då fick hon ju lixom rätt och då behövde jag inte må så dåligt som när jag faktiskt sa sanningen och ändå inte blev betrodd.

Att jag fortfarande inte blir betrodd av folk sårar något så fruktansvärt. Särskilt när det är ”Vänner” som jag aldrig någonsin har ljugit för eller något liknande är det värsta.

Min depression som jag medicinerar visar sig alltid vid sådana tillfällen och det är inga trevliga stunder.  Det är sådana stunder som jag tror är mina sista. Vi lyckas på något sätt ta oss igenom det trots detta.

Jaghar bestämt mig för att blockera alla på facebook som tar energi från mig/oss och som inte lyfter upp oss istället. Så fort det är nåt så kommer jag ta bort dem. O vill de någon gång komma tillbaka till mig få de kontakta mig på annat sätt. Men eftersom jag är på FB varje dag så vill jag inte ha energitjuvar där.

Sooo there it is
Gone with them all!

Jag måste läka och satsa på OSS. det är VI två som gäller och inga andra.

Vi vill alltid hjälpa våra vänner och släktingar mm men nu kan vi inte göra så längre. Jag mår bara sämre och sämre av det i o m att vi inte fåt tacksamhet tillbaka utan bara misstro och sånt.

Så nu är det bestämt.
Så får det vara!

Vänner som ger tillbaka lika mycket respekt och energi som vi ger dem är det vi vill omge oss med. <3 er älskar vi och respekterar till 100% <3

Nu ska jag försöka mig på och ta lite kaffe och ett äpple i alla fall.

Jepp vi har introducerat frukt i vår LCHFkost. Jag har saknat frukt något gräsligt och nu vill jag prova om det funkar för mig.
Så vi köpte hen äpple, klementiner och druvor.

Så vi får se om jag börjar gå upp i vikt igen.

Jag vet ju att jag inte klarar av kolhydrater utan att gå upp i vikt så vi får se. Hoppas jag klarar fruktsockret i frukterna. Jag äääälskar ju lixom frukt. Sääärskilt citrusfrukter.

Vi får se hur det går.

Från smärta till kraft!

I april gissade jag i en tävling på http://personligutveckling.ifokus.se/ om vilket datum som vi skulle bli ett visst antal medlemmar och jag gissade exakta datumet och vann!

Vann ett kursbrev från Distanskursen ”Frigör KRAFTEN inom dig” eller samtal från Gitte på http://www.laserowcoach.se/ och valde kursbrevet ”Från smärta till kraft” och har precis fått kursbreven av henne.

Jag kommer uppdatera här efter hand om just detta och berätta vad jag känner när jag läst igenom och provat lite.

Jag återkommer så fort jag har något att berätta i ämnet 😉

 

 

Vad tror jag?

Sitter och kollar på TV4 fakta om en kvinna som efter en stroke har fått en ny dialekt.

Jag började självklart fundera på vad orsaken egentligen kan vara.

Det första jag tänker på är ju självklart tidigare liv som lyser igenom nuvarande livet.

Jag tror att när man dör så hamnar man i en värld som ja…. vad kan vi kalla det? Paradiset? Himelen?
Vi säger Paradiset nu då….

Detta är enligt mig hur livet och döden funkar:

När man dör hamnar man då i ”Paradiset” där alla hamnar och får där ”utbilda sig” till nästa liv.

Man vilar och utbildar sig tills dess att man känner att man kan klara en utmaning till (Utmaningen är livet som människa eller annat).

Då föds man in till det livet man utbildat sig inom.

Man ska klara livet till döden och sen utbilda sig till nästa steg.

Alla har ett visst antal steg att gå igenom, ett visst antal liv alltså.

När man klarat stegen som krävs blir man en hjälpare (kan kallas ängel hädanefter).

En ängel/hjälpare är som det låter, en person som ska hjälpa andra (oftast familjemedlemmar, vänner eller liknande).

Man får hjälpa de personer man känner behöver hjälp i livet.

Vissa hjälper till som sk ”skyddsänglar” och andra vill förmänskliga sin form och blir t ex en vän eller annan person i närheten av den personen.

Vi kan när som helst välja om vi vill tillbaka på ruta ett igen och börja om hela stegen av livets trappa eller om man vill fortsätta vara hjälpare.

 

Vissa av dessa liv lyser igenom andra liv och det är det man talar om när man snackar om ”tidigare livs upplevelser” eller ”flasch back´s från tidigare liv”

Ja. hummm verkar det rörigt? Nåja jag vet vad jag menar i alla fall *S*

 

 

Fallen_Angel_2__by_WikkedOne