TJOHOOOO! Jag har faktiskt DRÖMT inatt!

Underbart! Då har jag i alla fall slappnat av lite mer. Wounderbaaaar!

Men vilken vidrig dröm :-O

Jag drömde att jag va kidnappad av en kille som tvingade mig till att döda oh äta upp andra människor.
Jag lyckades rymma ett par gånger men kunde aldrig lixom gömma mig för honom.
Efter ett tag fick han tag i mig och hade kidnappat en tjej till.
Jag skulle döda och äta upp den där tjejjen men vi lyckas istället rymma tillsammans efter att jag har knivskurit killen.
Vi springer in i stan och in i nån affär för att få hjälp men ingen tar oss på allvar utan de hjälper istället killen att fånga oss igen.
Jag lyckas få med mig en kniv från affären och hugger killen ytterligare så att vi hinner fly igen innan han tar oss till sitt gömställe.
Då flyr vi ut i skogen och springer utan rast men han hittar oss.
Nu är killen ganska matt av blodförlust så han kollapsar i en skogsdunge på en kulle.
Vi stannar i närheten för att titta så han inte lever men då kommer det två andra killar.
Dessa två killar börjar tortera honom för att sedan skära bort kött från honom och grilla.

Karma?

Sen vaknade jag… skumma jävla drömmar man har när man väl drömmer (vilket sker kanske en gång varannan månad typ)

Snabbblogg…

 

Så ont så ont…

orkar inte ens med att blogga.

Varit liggande mesta tiden denna vecka och nu orkar jag inte längre och har bett om nytt recept på diclofenac. Min livskvalitet = NOLL och jag orkar inte mmå så här längre.

Jag riskerar att bli beroende av diclo igen ja, men jag slipper denna helvetessmärtan i alla fall.

Orkar inte med den mer….

Jippi!

Nja inte riktigt jippi men jag är glad ändå.

Vi skulle åka till en vän i ulricehamn och hämta hem ett par terrarie och lämna ett par muskillar hos henne.

När vi ändå skulle genom jönköping så bestämde vi att vi skulle ta ett par timmar på A6 och därefter citygross.

Just att gå på A6 hade jag sett fram emot och längtade såååå tills dess. Längtade förståss efter att träffa vännen och alla hennes möss oxå så där stannade vi en liten stund och snackade.

Vi kikade ut ett par musflickor som skulle få följa med oss hem som ögongodis, alltså inga som JAG ska avla på utan enbart som sällskap.
Det blev en svartvit tecknad ”kossa”, två splasch och en black and tan. De va sååå lugna och goa i handen och sååå fina i pälsen.
Eftersom alla våra möss är från samma ställe så fick de flytta in till de ”gamla” flickorna direkt och det har gått skitbra.
lite kiv o bråk i början men nu ligger de o sover ihop osv så de trivdes direkt.

Det blir mycket mustjöt när vi träffas och roligt har vi <3

 

Nåja. på vägen hem åkte vi upp till A6 och bestämde att dressman va det första vi skulle till för maken har ju gått ner 20 kilo och alla hans jeans sitter som tält på honom. Så nu bestämde JAG honom att han måste ha ett par jeans som passar hans fina rumpa 😉 och vi gick dit och hittade direkt ett par som va skitsnygga och satt superfint. mmmmmmmm ruuumpaaaa…….

köpte och gick ut från butiken…

Började känna att min kropp stretade emot och efter bara 3-5 minuter så va det bara att vända och gå ut till bilen igen.
Fick så innihelvetes ont i ryggen, skuldrorna och nacken att jag knappt kunde ta mig ut till bilen 🙁

Så det blev inget kik på A6 för oss 🙁 Det är för jävla tråkigt att jag inte klarar av att ens gå i butik bara för att det kan vara skoj att fönstershoppa eller liknande.

Efteråt skulle vi ju till citygross. Jag kraschade nästintill totalt där.

Det kändes som att totte skulle få köra mig ut i vagnen.

Jag stod och va tvungen att hänga över vagnen hela tiden så jag stod där med inköpslistan och sa till älsklingen att ”de och det behöver vi gå o hämta” typ…

Det tog ungefär en halvtimma för mig att ta mig från sängen och ner till vardagsrummet. Ont så inutahelvete i ryggen och i huvudet.

Jag lyckades få på kaffe för en stund sedan så nu börjar dagen. Skulle behöva få i mig något att äta dock men jag kommer nog få vänta 2 timmar till tills maken kommer hem.

Jag undrar bara hur många dagar gårdagen kommer märkas av.

En väninna till mig tipsade mig om att faktiskt skaffa en rullstol som jag kan ha med på sådana här resor så jag i alla fall kan sätta mig när jag kraschar och att vi ändå kan göra sådana här saker tillsammans. Det lutar faktiskt åt att jag kommer få göra något sådant för hur jävla kul är det att inte KUNNA göra sådana här saker tillsammans.

Jag sitter lixom här hemma ensam när maken jobbar och träffar honom när han är hemma men ingen annan typ.

Internet är min enda sociala grund att stå på vilket är otroligt tråkigt.

Att man sen får veta av vissa personer att jag ”bara är lat och alla vet om det” gör ju inte saken så mycket bättre.

Jag har under hela mitt liv fått veta av min mor att jag ljuger om allt och aldrig blivit betrodd, trots att jag faktiskt är en sådan person som aldrig vill ljuga och försöker att ALDRIG göra det. Jag tröttnade sååå otroligt på att aldrig bli betrodd när jag sa sanningen att jag vände totalt och började ljuga så mycket jag kunde för henne. Då fick hon ju lixom rätt och då behövde jag inte må så dåligt som när jag faktiskt sa sanningen och ändå inte blev betrodd.

Att jag fortfarande inte blir betrodd av folk sårar något så fruktansvärt. Särskilt när det är ”Vänner” som jag aldrig någonsin har ljugit för eller något liknande är det värsta.

Min depression som jag medicinerar visar sig alltid vid sådana tillfällen och det är inga trevliga stunder.  Det är sådana stunder som jag tror är mina sista. Vi lyckas på något sätt ta oss igenom det trots detta.

Jaghar bestämt mig för att blockera alla på facebook som tar energi från mig/oss och som inte lyfter upp oss istället. Så fort det är nåt så kommer jag ta bort dem. O vill de någon gång komma tillbaka till mig få de kontakta mig på annat sätt. Men eftersom jag är på FB varje dag så vill jag inte ha energitjuvar där.

Sooo there it is
Gone with them all!

Jag måste läka och satsa på OSS. det är VI två som gäller och inga andra.

Vi vill alltid hjälpa våra vänner och släktingar mm men nu kan vi inte göra så längre. Jag mår bara sämre och sämre av det i o m att vi inte fåt tacksamhet tillbaka utan bara misstro och sånt.

Så nu är det bestämt.
Så får det vara!

Vänner som ger tillbaka lika mycket respekt och energi som vi ger dem är det vi vill omge oss med. <3 er älskar vi och respekterar till 100% <3

Nu ska jag försöka mig på och ta lite kaffe och ett äpple i alla fall.

Jepp vi har introducerat frukt i vår LCHFkost. Jag har saknat frukt något gräsligt och nu vill jag prova om det funkar för mig.
Så vi köpte hen äpple, klementiner och druvor.

Så vi får se om jag börjar gå upp i vikt igen.

Jag vet ju att jag inte klarar av kolhydrater utan att gå upp i vikt så vi får se. Hoppas jag klarar fruktsockret i frukterna. Jag äääälskar ju lixom frukt. Sääärskilt citrusfrukter.

Vi får se hur det går.

Riktigt kass dag idag

 

Jag och Hanna hade en pysseldejt igår (lördag) och jag vet ju med mig att jag får ont efter varje grej jag gör så det var ju inget förvånande att jag skulle må dåligt idag.

En pysseldejt är ju rena semestern för mig och det är ju så otroligt skoj att träffa folk och snacka och bara ha skoj rakt av så det väger ju upp dagarna efteråt 😉

Men idag är det extremt.

Jag kan inte ens vrida på huvudet för min nacke och rygg är helsnea. Mitt på ryggraden har jag något som ligger så extremt fel att det känns väldigt väl när man drar med fingrarna längs med ryggraden.
Nacken vet jag inte riktigt vad det är med men jag har ju haft migrn i 8 dagar så jag kan tänka mig att jag har spännt nacken osv på grund av migränen. Nu har ju migränen ÄNTLIGEN släppt tack o lov!

Men min önskan nu är att min överklagan till försäkringskassan går igenom så att jag kan ta mig råd att beställa en tid hos naprapat David i Eksjö och få min rygg och nacke genomgången för en gångs skull.

Jag skulle verkligen BEHÖVA en sådan behandling. En riktig besiktning typ.

Det va flera år sedan jag fick massage eller liknande.

Gick hon en massös en gång i månaden tidigare och det gjorde att jag orkade igenom det hela.

Jag blir ju itne smärtfri men det är en otrolig skillnad på före och efter!

Men sånt där behöver man ju inte slänga ut pengar på eller hur ?! Verkar som att försäkringskassan tycker så.

Nu har jag gått snart ett år utan pengar. Hur mänskling känner man sig? Inte alls!

Och att kroppen inte funkar alls gör ju inte att man känner sig mer mänskling eller funktionabel.

Jag känner att jag inte är så väldans långt ifrån att ge upp. Vinet på kvällarna gör att jag kan somna lite fortare, vinet gör att migränen och/eller huvudvärken lindras. Vinet har blivit ett substitut för diclofenack som jag alltid åt tidigare. 2-4 dagsdoser om dagen med diclo och ca 10st alvedon FORTE tillsammans med dessa diclofenac va det som fick mig att orka med.

Jag var tvungen att gå igenom en avgiftning när jag inte fick äta diclo längre. den avgiftningen var det värsta jag någonsin varit med om. Min kropp funkade inte under mer än en månads tid. Maken fick lyfta mig från sittande till stående, han fick leda mig till och från toaletten och in i duschen, upp för trappan till sovrummet osv. Jag klarade ingetting och vet att om jag någon gång skull äta diclofenak igen s skulle jag genast vara tillbaka igen.

Men nu är det så långt gånget att jag gladerligen skulle offra det hela bara för att få en dags smärtfritt liv.

Jag förstår inte hur jag orkar mer. Maken och våra djur och bästa vännerna är de som får mig att jobba mig vidare en dag i taget.

Kärleken från dem kan man inte nonchalera.

Jag drömmer om framtiden men framtiden känns ouppnåelig för mig. Kroppen sätter stopp för allt och det mesta.

Mina drömmar grusas och jag ser inget hopp. Ser ingen fortsättning.

Det är minut för minut som gäller. Orkar jag en minut till?

Hoppet om att det ska gå över, hoppet om att jag ska bli frisk, det lever vidare minut för minut.

Det är bara maken och bästa vännerna som tror på en framtid. Det känns så.

Jag förstår till 100 % att det är så många människor som är i min situation som inte orkar med livet längre och avslutar det. Jag har varit på den där kanten och balanserat länge och många gånger.

Nu är huvudvärken borta för nu har jag druckit tv å glas vin så nu ska jag passa på att lägga mig så jag hinner somna innan migränen kommer tillbaka.

Jag VET att jag kommer vakna med migrän om ett par timmar så jag vill bara sitta här och dricka vin hela natten så jag slipper vakna och känna den där migränen. Och nej det är inte på grund av vint jag får migrän, får det även om jag inte dricker vinet på kvällen bara så ni vet 😉 Jag dricker inte vin varje kväll även om jag skulle vilja det…

Najt yall!

Att vara sjuk….

… betyder inte att sjukdomen syns.

 

Jag har hela mitt liv fått höra att vill man så kan man.

Det ÄR så lätt…. För er som inte är sjuka!

Men för mig som har ständig värk är det faktiskt inte så lätt.

 

”Äsch ryck upp dig!”

”Börja träna så försvinner värken!”

”Om du bara försöker så går det!”

”Ut och gå med dig så försvinner värken!”

”Du bara inbillar dig!”

”Tänk inte på att du har ‘ont’ så går det bra!”

”Vill du skaffa ett jobb så kan du!”

”Latmasken kryper fram!”

osv osv osv

 

Jaaa det där har jag hört till leda och även om endel kanske är på skämt så sårar det mig något fruktansvärt varje gång för jag kan inte göra något av det där.

Att ha ont är inget man väljer.

Man väljer inte att ha värk i varenda led i kroppen och som i sin tur ger sömnproblem så man inte blir utvilad o som i sin tur ger huvudvärk som i sin tur ger stela axlar som i sin tur ger värk och inflammationer som i sin tur gör att man inte kan röra på sig, som i sin tur gör att man………. osv………………………………

Jag skulle ge vad som helst för en endaste dag utan värk någonstans i kroppen.

Jag har ingen aning om hur länge sedan det var jag hade en sådan dag…. kan det kanske vara 5 år sen?
Nä det va nog efter min canceroperation år 2006 när jag var halvt och halvt nersövd hela dagen.

Ja det är nog då jag hade en dag utan värk senast.

Om du själv inte haft ont i kroppen på detta sätt går det inte att förstå, men för fan RESPEKTERA att vi som har det faktiskt har ONT!

Visst det finns rötägg som ställer till det och låtsas ha ont osv för att få pengar och få folk att tycka synd om dem.
Men de flesta är faktiskt inte sådana.

Att säga saker som jag skrev ovan och dylikt ger oss ”osynligt sjuka” ännu djupare depression, ångest eller liknande som i sin tur ger mer värk.
Ni förvärrar genom att säga sådant, ni kan inte få oss att kunna mera, TVÄRT OM!

Skämta aldrig om sådana saker om du inte själv vet hur det är!

Läs denna listan en gång till och berätta hur du skulle må efter ens en månad av de symtom! O ännu värre hur skulle du må efter ett år, kanske 5 år, eller som jag över 15 år!!!

http://ioma1.wordpress.com/2012/06/01/fibromyalgi-listan/

 

Har du någon i din närhet som lider av någon dold sjukdom?
LÄS PÅ för att inte såra och få dem att sjunka djupare ner i sjukdomen!

 

 

 

Här skriver jag lite länkar som är bra för er att läsa:

Sveriges Fibromyalgiförbund http://www.fibromyalgi.se

National Fibromyalgia Research Association, NFRA http://www.nfra.net/

ME / CFS eller kroniskt trötthetssyndrom http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Kroniskt-trotthetssyndrom/

Kroniskt trötthetssyndrom wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Kroniskt_tr%C3%B6tthetssyndrom

Riksföreningen för ME-patienter  http://www.rme.nu/

 

 

Det finns mycket mycket mera men jag har inte länkarna i huvudet just nu.

Otroligt dålig dag/natt/kväll (varning mycket klagomål)

Igår kväll hade jag så ont i kroppen att jag bara grät och skakade. Har fått inflammation i min axel igen och är öm som fan.

Under natten har inflammationen spridit sig upp till nacken upp mot örat och det gör så jääävla ont.

Inte nog med detta så har jag ont och är öm i HELA jävla kroppen.

Vaderna, knän, låren, skinkorna, höfterna, jumskarna, ryggen, skuldrorna, ena axeln och nacken.

Är väl kanske lättare att skriva att jag INTE har ont i fötterna, händerna och vänstra axeln :-/

Inte fått sova många minuter inatt för varje gång jag somnat till så har något gjort ont så jag måste ändra ställning och då gör det ännu ondare bara för att jag måste röra på mig.

Det tog flera minuter för mig att ta mig från sängen och ner till undervåningen.

Att resa mig från fåtöljen är ett maratonlopp. Eftersom jag har ont i axeln och nacken så kan jag inte ta i med armen och eftersom jag har sååå jäkla ont i höfterna osv så kan jag itne resa mig utan att ta i med armarna.

Åhh fy faaan.

Hatar detta!

Jag går i alla fall ner i vikt….. 104,5 idag. Så 45,4 kilo har jag gått ner allt som allt.

Borde kännas bättre i kroppen tycker jag men det gör det faktiskt inte.

Vikten är borta men värken stannar kvar.

Det enda som minskat är värken i just knän.

Eftersom båda mina knän är slitna (slitage A hette det tror jag) så kommer jag aldrig bli bra i dem men nu är det ju inte så mycket vikt som pressar ner knäskålarna mot kulan och sliter ännu mera i alla fall.

Slitageatros eller vad det nu heter.

Men borde inte annan värk bli bättre av viktnedgången? BORDE är ordet….

Jag ska ju inte vara som alla andra så varför ska värken vara det då???

Idag ska jag i alla fall försöka läsa om fibromyalgi som jag fick som diagnos. Jag känner att jag måste läsa mer om det för att förstå vad det handlar om. Om någon har länkar om ämnet så får ni gärna ge mig dem.

jag vet att det har med kronisk värk att göra och att det itne finns så mycket att göra.

 

Och en sak jag vet är att värme gör susen tillfälligt.

Vi har ett bubbelbad stående hos en vän som bara väntar på att bli inkopplat här hemma men innan dess måste huset dräneras och så ska sparummet kaklas o göras i ordning. Innan dess kommer inte bubbelbadet in.

Önskar såååå att man kunde vrida fram klockan lite…

Satt i veckan och badade hos bästa vännen och det va såååå skönt för kroppen.

Även om det bara är tillfälligt så va det rena himmelriket att inte ha ont för några timmar. Helt underbart.

Längtar sååå…

Stod i duschen en lång stund igårkväll men det hjälpte föga. Värmen tog slut för snabbt. Nya stora varmvattenberedaren är ju inte inkopplad ännu.

Plus att det blir aldrig riktigt varmt vattnet.

 

Är så jävla trött på denna värken nu att jag bara vill lägga mig ner och dö.
När t o m Poolen som det är 11grader i känns som ett bra sätt att somna i så är det lite väl mycket för mig.

Min depression kryper fram från dimman som mina mediciner ger.

Måste öka dosen det är ett som är säkert!

Ser när jag läser tillbaka på det jag har skrivit ovan att jag skriver osammanhängande och lite konstigt men jag låter det vara så. Jag skriver inte om det. Det är sån jag är just nu. osammanhängande, okoncentrerad och konstig.

Tänker på de som levt med kronisk värk längre än jag gjort det. Hur orkar de? Hur överlever de?

Haft värk här och var plus migrän i 20 år ungefär. Haft denna värk jag har nu i ungefär 12 år.

Hur har jag orkat? Jag är gift med världens underbaraste man. Det är det som gör att jag orkar. <3

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer. Suttit med detta någon timma nu.

Kram på er vänner!

 

 

 

 

 

 

2 Deprimerade katter

Usch. Idag har jag märkt ännu mer hu ledsna kissarna är efter Yahtzee.

Sexy är som en helt annan katt och Månsan går runt och letar och letar.

Det är verkligen hjärtskärande att se dem.

Sexy behöver VERKLIGEN n ny vän att leka med och Månsan behöver ABSOLUT en att vara mamma till som hon var åt Yahtzee.

Har pratat lite med en jättefin uppfödare som även är en vän till en vän. Hon har en pojk som är ungefär lika gammal som Sexy som precis som Sexy är deprimerad över att vännen gått bort.

Vi ska höras av efter helgen så får vi se vad som händer och sker.

Jag tror inte att jag vill vänta så länge att få en ny katt till familjen för jag tror både kissarna och jag behöver det. Jag känner att alla mina tankar byggs på sorgen efter Yahtzee och jag börjar lipa för allt som påminner om honom.

Stod och plockade in i diskmaskinen och där stod ett par småkoppar som jag använde när jag matade honom med vatten och äggula osv som jag inte orkat plocka bort innan. Då kom smärtan tillbaka när jag såg dem och var tvungen att plocka in dem i maskinen.

Filten som han alltid låg på när jag matade honom ligger kvar slängd på golvet där jag lade den efter sista matningen. Vill inte ta i den.

Min fleecejacka som jag hade runt honom på vägen till och från veterinären ligger kvar på golvet där jag bara släppte den efter begravningen. Vill inte se den.

Idag slängde jag pappren jag lagt på bordet och använt när jag matade honom, då kom minnena igen.

Allt påminner om honom.

Jag fattar inte att smärtan är så stor, jag visste ju att han inte skulle bli så gammal. Han har alltid varit svag, blyg och känslig plus att han är född med fel på ryggraden.

Min lilla häxkisse.

Har inte ens klarat av att gå ut och tända ljusen på graven idag. Orkade inte heller plantera pärlhyazinterna jag köpte idag. De ska få stå på graven tills vi kan göra finare där.

Påbörjade ett litet album, eller en låda med fotoplatser i, men klarar inte att fortsätta.

Saknar dig så älskade Yahtzee……..

 

Vad tror jag?

Sitter och kollar på TV4 fakta om en kvinna som efter en stroke har fått en ny dialekt.

Jag började självklart fundera på vad orsaken egentligen kan vara.

Det första jag tänker på är ju självklart tidigare liv som lyser igenom nuvarande livet.

Jag tror att när man dör så hamnar man i en värld som ja…. vad kan vi kalla det? Paradiset? Himelen?
Vi säger Paradiset nu då….

Detta är enligt mig hur livet och döden funkar:

När man dör hamnar man då i ”Paradiset” där alla hamnar och får där ”utbilda sig” till nästa liv.

Man vilar och utbildar sig tills dess att man känner att man kan klara en utmaning till (Utmaningen är livet som människa eller annat).

Då föds man in till det livet man utbildat sig inom.

Man ska klara livet till döden och sen utbilda sig till nästa steg.

Alla har ett visst antal steg att gå igenom, ett visst antal liv alltså.

När man klarat stegen som krävs blir man en hjälpare (kan kallas ängel hädanefter).

En ängel/hjälpare är som det låter, en person som ska hjälpa andra (oftast familjemedlemmar, vänner eller liknande).

Man får hjälpa de personer man känner behöver hjälp i livet.

Vissa hjälper till som sk ”skyddsänglar” och andra vill förmänskliga sin form och blir t ex en vän eller annan person i närheten av den personen.

Vi kan när som helst välja om vi vill tillbaka på ruta ett igen och börja om hela stegen av livets trappa eller om man vill fortsätta vara hjälpare.

 

Vissa av dessa liv lyser igenom andra liv och det är det man talar om när man snackar om ”tidigare livs upplevelser” eller ”flasch back´s från tidigare liv”

Ja. hummm verkar det rörigt? Nåja jag vet vad jag menar i alla fall *S*

 

 

Fallen_Angel_2__by_WikkedOne