Ojoj nu har det hänt grejjer!

Både positiva och mycket negativa.

Jag börjar med de positiva.

Jag har ju tidigare skrivit om en sjukdom som kallas EDS här och att jag trott att det är det jag har.
Japp. I måndags fick jag diagnosen.
Jag är till och med EXTREMT hypermobil, även i de leder som jag absolut INTE trodde jag va hypermobil.
Mjao…. så e det.
Nu ska jag skaffa massa hjälpmedel och annat för att underlätta min vardag.
Jag har en låååång dyyyr lista som jag måste spara ihop till.
Det är massagebollar med speciellt hårda piggar och en sort med mjuka piggar, handleds och fingerledsstöd, kilkudde till när jag sitter upp i fåtölj eller bilen och även ett speciellt ryggstöd med ställbart svankstöd, vristartroser och mycket annat.
Ujujuj….
som sagt listan är lång och summan ännu värre.

Men att ha diagnos känns skönt faktiskt. Och denna gången är det ett specialistteam som gett mig den, inte en läkare som måste ge mig svar innan tiden på hans 7 minuter per patient går ut! Det va ju fibromyalgi enligt läkaren som gav mig förra diagnosen.
Nu kan jag i alla fall ta tag i att söka sjukersättning igen. Ska bara ORKA ta tag i det ordentligt.

Nu till det negativa.
När jag hade varit hos smärtteamet osv under 4 dagar så bodde jag hos svärmor medan maken va hemma eftersom han skulle jobba. Svärmor bor ju 200 meter från sjukan i Västervik så det passade ju perfekt.
Men när jag kom hem efter dessa 4 dagar o satte mig i soffan för att varva ner lite granna kom min älskade nakenfis upp i mitt knä som vanligt.
jag klappade på honom och killade honom som vanligt när maken undrade vad hundan han hade under hakan.

jag lyfter upp hans huvud och mitt hjärta sjönk ner i magen.
Det jag får se gav mig genast ett endaste senario i huvudet!
Avlivning! Det är hjärtsvikt!
Det va det första jag sa till maken när jag fick syn på det.
Jag tittar vidare på lilla älskade nakenfisen Sexy och ser att hela bröstkorgen fyllts med vätska, liksom på hakan.
Huden hängde långt ner fylld med vätska.
På bröstet hängde huden så tungt ner att han nästan inte kunde gå.
Jag känner att han är väldigt uttorkad och att det såg ut som typ ALL vätska och kroppsfett har samlats på bröstkorgen och hakan.
Under tiden jag undersökte honom o gosade med honom ringde maken veterinären.
Vi åkte in direkt.
Sexy låg inlindad i vår skinn och pälsfilt och spann hela vägen in till stan.
han brukar skrika så mycket han kan när han åker bil men denna gången bara spann han.
När vi kom in till veterinären så sa jag direkt vad jag misstänkte och när han hade undersökt honom så kom han med samma svar.
Akut hjärtsvikt.
Jag frågade om det kunde vara HCM men han trodde inte det va det alls för det lät inte så på hjärtat.
Han insåg att jag visste vad det betydde och att det bara fanns en sak för mig att göra.
Han sa att vi KAN gå vidare med det och behandla honom på djursjukhus men jag kände att det inte hade varit schysst mot Sexy att göra det. Han mådde uppenbart dåligt och jag vill inte låta honom lida.

Han fick en lugnande spruta och så gick vet till en annan patient så länge så jag hade en lång tid på mig att kela och prata med Sexy.
Han spann och kelade med mig och så fick han ett litet illamående en liten liten stund men det lugnade sig.
Så fortsatte han spinna och jag pussade och pratade och klappade på honom hela tiden ända tills han somnade.
Jag fortsatte o klappa och prata med honom ändå.

Sen kom veterinären in och gav honom den sista sprutan.
Han låg fortfarande i filten och vet bara lyfte lite på den så jag skulle slippa se sprutan.

Det gick sååå fint till och denna veterinär va så otroligt förstående och fin.
Det va samma goa vet som jag hade när råttan lukas va dålig.

En helt underbar kille som tar oss ledsna oroliga mattar och hussar på fullaste allvar och med enorm empati!

Jag sörjer fortfarande väldigt mycket med Roffe har ju också förlorat sin bästa vän.
Så Roffe sörjer även han. Så nu måste vi snarast hitta en ny vän till honom.
allra helst hade jag velat rädda en hemlös kissen men jag är ju faktiskt allergisk också så jag måste hitta någon naken, seminaken eller rexad kisse och det är inte det lättaste.

Jag har mailat runt till folk som har annonser ute på både sphynx och devon rex och även uppfödare som jag känner till.

Så ja….. Det har hänt en hel del på sistone.

Produkter till salu!!!!!

ioma saljes

Jag har nu lagt upp endel av de produkter jag har i lager eller som är på väg hem.

Hitta dem i menyn ”Produkter till salu” under bloggloggan ovan.

Några exempel på vad som finns:

visningsbild

 

Ioma´s Place på Facebook

homeparty

 

Jag har i dagarna startat upp min sida på Facebook och kallar det för Ioma´s Place.

På den sidan kommer jag lägga upp lite olika tävlingar utlottningar och produkter till salu och mycket annat.

Så kika in, gilla och dela tävlingarna osv.

Välkommen

 

Grabbarna myspåsar ;-)

Efter bara 4 dagar så somnar Laphroigh i min famn och Bowmore under en poncho i mitt knä.

Mina älskade myspåsar.

Längtar tills dess att vi blivit klara med att råttsäkra gästrummet så de kan få springa fritt där när jag är med.

Här kommer lite bilder. (Glöm inte att du måste klicka på rubriken för att se galleriet!)

Olagligt söta!

 

 

Tårögd och stolt!

Som många vet så blev vår lilla älskade siames sjuk och dog för ett par veckor sedan.

Jag märkte väl på de andra två kissarna hur ledsna de var, de sörjde och det syntes.

Jag beslutade OSS för att vi skulle försöka hitta en kisse till för deras skulle först och främst.

Men innan jag hann till 100% bestämma mig så hittade en nys kisse oss.

Han kallas nu Roffe och är en PeterBald pojk på snart 3 år som hade råkat ut för samma sak som Månsan och Sexy, hans bästa vän hade blivit sjuk och dött och han va även han deprimerad.

Innan vi visste ordet av det så åkte vi ner till Helsingborg till Isabelle som har uppfödningen Bare Essentials och fick med oss en underbart vacker chokladbrun pojk.

Det tog tre dagar och så var Roffe och Sexy jättebra vänner och låg och sov bredvid varann. Nu snart två veckor senare är de hur bra vänner som helst, leker och hoppar och kelar med varann. Helt sanslöst bra!

Månsan och Roffe är fortfarande lite sisådär till varann men jag vet ju att Månsan är en tjurkäring (sådan matte sådan katt eller?) så det tar lite extra tid för henne att vänja sig vid nya grejjer.

Hon är dock otroligt nyfiken på honom och försöker hela tiden komma nära honom när han ligger i mitt knä. Roffe fräser lite åt henne då men de är otroligt nyfikna.

Dröjer nog itne så länge innan de är vänner de två också.

Inatt har Roffe för första gången legat hos mig på natten. Maken har ju jobbat natt och de nätterna får kissarna sova i sängen.

Roffe tog Yahtzee´s plats direkt. Helt otroligt. Och där låg han hela långa natten tillsammans med Sexy. Månsan ligger bredvid min huvudkudde jämt men de andra två under täcket.

Sååå mysigt men extremt varmt med två (tre med mig) nakenfisar där under.

 

Sen är jag otroligt stolt över maken och det han håller på med nu. Han lyckas för det mesta på första försöket när han gör nåt och det gjorde han med dörrsidorna också. Han bygger ju om dörrsidorna så det ska få plats två högtalare i varje och det formar han upp i trä och plåt som han slipat och klätt i skinn. Blir så satans bra alltså.

När jag klev in i bilen så reagerade jag inte på att han hade fått dit allt på min sida för det såg lixom ut precis som att det alltid varit så typ. Ser helt naturligt ut och riktigt bra gjort.

Han har hållt på i nästan en månad nu och satsar på att bli klar till elmia så han kan vara med o tävla där. Ska bli skoj. Hoppas han hinner klart. Just nu håller han på med förarsidan.

Ska bli grymt skoj att höra på det sen när det är klart oxå…..

Älskar dig älsklingen och jag är superstolt över dig!

Idag mår jag så jävla bra! KAN INTE BLI BÄTTRE!!!

javisst har jag ont, är trött för vi kom hem vid 1 inatt och så men det kan verkligen inte bli bättre än jag mår idag. Eller jo det kanske det kan men inte som jag kan tänka mig just nu.

Bästa vännens vatten har gått.

Fy fan va skoj!

Det är bäbisdax!!!

Åhhh vad jag längtar efter att få snuffsa bäse.

Bästa vännen är en av de starkaste tjejjer jag känner till så hon kommer klara detta helt syveränt.

Åhhh men jag är nervös. Säkert mer nervös än de själva är. HAHAHA

Shit. Jag vill snuffsa bäse nuuuu.

Pressa ut den lilla nu Ann!!!

Vi längtar!

Åhhhh vad jag är glad nu. Sitter o skakar o tårarna rinner. huvva…

Gaaaahhhhh så här bra vill jag må jämt! Är så upprymd, glad, lycklig, nyfiken och sååå kärleksfull till denna familj som snart blir trebarnsfamilj.
De är verkligen de absolut bästa vännerna i världen. O de har de underbaraste barna man kan tänka sig.

Går inte att med ord beskriva min glädje. Är nog samma glädje jag känner när vi själva får vårt efterlängtade barn.

Älskar er!

Lycka till vänner!

En vecka sedan sist… typ…

Allt går bra men jag är fortfarande gräsligt trött.

Snackade med en från kirurgen häromdagen och hon förstod att jag var trött och det kan säkert hålla i sig ett bra tag för jag får ju inte i mig så mycket näring och energi som tidigare.

Gått ner lite till men nu går det sakta. Gick konstigt nog upp 1 kilo häromdagen men det kan nog varit något annat typ att jag hade andra kläder på mig när jag vägde mig eller nåt. Brukar bara ha min morgonklänning på mig men då hade jag byxor och top.

Med maten har det gått kanon och jag äter vanlig mat nu trots att jag inte ska göra det förrän om ca 2 veckor, men jag tuggar MASSOR så det blir som mos ändå haha.

Idag fick jag dock känna på hur det var att ta ut mig lite för mycket.

Skulle hjälpa maken att få ut gamla oljepannan ur källaren och jag tog i så pass att jag kräktes. BLÄÄÄ

Nåja, hade tydligen bara vatten i maggen så det var inte så illa men jag påmindes om första 12 timmarna efter operationen när jag satt/låg och hulkade utan avbrott… urk.

Kommer nog vara ganska förstörd i kroppen i morgon så det blir nog inte så supermycket gjort för min del.

Syrran har varit här ett par dagar och det var superhärligt att ha henne här igen. Det var länge sen.

Hon hjälpte mig att plocka en hel del i källaren.

Rörmokarn kommer så snart vi bara fått golven tömda där nere och börjar bila upp varenda jäkla golv. Alla avlopp ska bytas ut helt så det är ett stort jobb. När sen marken tinat lite mer kommer han byta utanför väggen oxå.

Nåja…

Men en sak som förbryllar mig är att jag har inte ätit diclofenac på 4 veckor och jag kan fortfarande GÅ!!!!!!!!!!!!! Helt otroligt.

Har visserligen gräsligt ont ännu men inte alls så som första veckan utan. Skönt att slippa diclon till 100% så här faktiskt.

Nu är mina sår nästan helt läkta, har bara en tejpbit kvar på dem som ska ramla bort av sig självt och det gör de om någon dag eller så. Tror nog att de gör det när jag duschar i morgon o sen är jag fri från tejp!

Nähä nu ska jag gå och lägga mig faktiskt. Hoppas ni andra har det gott.

Våren är här och det glädjer mig något så grymt!

TJOHOOO!

Dax för en lång uppdatering

Måndag:

Kl 09.30 skulle jag vara på slussen för att läggas in, få de vackra sjukhuskläderna osv och jag fick ett tillfälligt rum då alla var fulla.
Älsklingen var med mig ända tills jag skulle åka in till operationen och det gick förvånadsvärt fort.

Jag fick katetrar i armvecken och klä på mig i de vackra kläderna, blå megastor skorta, läckra trosor som var två storlekar för stora överallt än runt låren. Riktigt perfekt passform, NOT!

 

Efter operation hamnade jag på IVA där man brukar vara de första timmarna efter OP men jag fick stanna ända till på tisdagen för att jag mådde så gräsligt dåligt.

Älsklingen kom och höll mig i handen en stund där på IVA men jag var så borta o trött att jag knappast orkade hålla ögonen öppna.

Från OP och 12 timmar framåt låg jag och hulkade och klöktes (utan att få upp annat än blod) och utan några längre avbrott så att jag var precis matt och inte ens orkade andas ordenligt.

Som maken sa så måste jag ju vara värst *S*

Ingen annan av de som opererats har mått så kass som jag.

Vi provade om det kunde varit morfinpreparaten de gav mig för jag har mått illa av morfin tidigare och det var antagligen en mix av narkossjuka och mofinallergi så jag fick diclofenac-spruta rätt in i lårmusklen istället vid ett tillfälle när smärtan var för mycket.

I o m att jag var så pass utmattad av allt hulkande kunde jag inte andas ordentligt så jag ytandades bara och har fortfarande problem att ta djupa andetag men det är bättre.

Tisdag:

Hulkandet fortsatte men inte riktigt lika illa. Bara när jag rörde mig, tittade eller andades 😉

Svärmor kom och hälsade på mig en stund när jag låg på IVA och jag fick en supersöt nessesär med massa härliga grejjer i. En dröm för mig när jag väl kom upp på avdelningen med tvålar och läppbalsam. mums…

Senare på eftermiddagen fick jag bara hulk-kramper någon gång i timman så då kunde jag åka upp på avdelningen.

Jag var fortfarande väldigt uttorkad så jag fick ständligt dubbla dropp. Syresättningen som jag brukar ha 99% var mere på 90-94% så syrgas var ett ständigt måste.
O näsblod hade jag hela tiden så länge jag hade syrgasgrimman i snoken, Urk.

Läkaren sa att jag kommer INTE att få åka hem innan veckan är slut. Det kommer inte att ske då jag var så pass dålig.

Onsdag:

 Kände mig mycket bättre under onsdagen och kunde gå upp och gå lite grann. Fick i mig lite vatten, näringsdryck och proviva.

När jag fått i mig lite näringsdryck kände jag mig genast mycket bättre.

Alla sköterskor och mina kirurger var överförvånade över att jag piggnat till så pass snabbt som jag gjort.

Mitt blodvärde var dock KASS så jag fick två påsar blod snabbt som attan. Jag blödde tydligen efter OP så där fick jag sitta med mitt livs första blodtransfusion. Såg läbbigt ut att få någon annans blod indroppat i mina ådror. Huvva.

Jag började virka lite så jag fick i alla fall en liten amiguramikanin virkad. Jag var så rastlös att jag höll på att gå åt och att virka tog bort lite av min koncentration på var jag var o allt sånt.

När mina kirurger kom och hälsade på (vilket de gjort flera gånger om dagen) så bara tittade de på mig och sa att jag hade ju rosor på kinderna och såg jättepigg ut.

Kanske kanske jag kunde få åka hem redan på torsdag. YEAH

Jag hörde att de pratade om mig när de gick och att de var väldigt förvånade. Lite skoj!

Torsdag:

 YEAH!!! Hemdags!

Jag skulle precis ta en liten promenad på avdelningen så kom min ena kirurg bakom mig och sa att det såg kanonbra ut, jag gick upprätt och inte hasade mig fram eller nåt sånt.

Ja som han såg det så kunde jag åka hem…
När? frågade jag…

När du vill sa han!

O så kom min andra kirurg och han sa precis samma sak och han påtalade ytterligare en gång igen att han är otroligt glad och förvånad över att jag piggnat till så fort…

MEN….. sa han sen

Du skulle egentligen ha en påse blod till, o så tittade han på mig.

Jag bara stirrade stint tillbaka på honom.

O jag ser att du inte har någon lust till det så då skiter vi i det.

HAHAHA

Sicken go läkare jag har!

Åk hem sa han. Du mår så bra nu så det är nog inga mer problem på gång.

O så tog han o kramade min hand hårt och sa lycka till o hejdå!

Jag gick genast in och ringde till älsklingen och 2 timmar senare var vi på väg hem med stopp på apoteket och Ica.

Nu är jag äntligen hemma, har tagit en dusch o ska sätta mig och kolla lite TV och bara slappa lite.

Det var inte särskilt skönt att gå i affärer nu så här tätt inpå så jag är precis matt nu.

 

Japp nu är det värsta gjort, nu har jag bara massa annat som måste klaffa… Men det klarar vi.

Kram på er och tack allihop för lyckönskningarna!

 

Dag 10/21 – Pulverdieten

Jag hade räknat fel på hur många dagar det är jag ska hålla dieten så jag fick lägga till 2 dagar *grrrr*

Jäkla karl till att va glädjedödare 😉 Det var han som såg att jag räknat fel *S*

Dag 10 nu då… 6 kilo neråt och allt går kanonbra faktiskt.

Har lite yrsel o så fortfarande men det kan jag leva med.

Continue reading